Kritisk informationssökning före frukost

Postat 2013/05/13 av Gäst

Svara

Av Hanna Sveen, lektor i engelska och programsamordnare för ämneslärarutbildningen vid Södertörns högskola

Det är maj månad och vi sliter hårt på högskolan med studenternas självständiga arbeten. Studenterna skriver, handledarna handleder, examinatorerna examinerar och många samtal förs om förmågan att kritiskt hitta, tolka och värdera information. Hur speglas den förmågan i studenternas arbeten? Samtidigt i en grundskola inte långt borta, arbetar eleverna med projekt om Sveriges landskap.

För en förälder till en sådan elev är frågorna om källkritik så aktuella att hon blir förskräckt när eleven sin vana trogen helt sonika googlar fram information om ett landskap, kopierar och klistrar in i sitt eget dokument. Utan källhänvisning! Föräldern upplever ett systemfel och känner att något måste göras. Om eleverna inte lär sig nödvändigheten av att redovisa var informationen kommer ifrån samtidigt som de lär sig att hitta information, blir det ett problem längre fram i livet. Inte bara vid högre studier, utan även annars – kanske om man har tänkt skriva en kokbok till exempel. Något måste göras.

Efter en orolig natt ser föräldern i arla morgonstund att elevens lärare är tillgänglig på chatten. Föräldern provar att inte skjuta upp till morgondagen vad den kan göra idag, och ber om att få träffas innan skoldagen börjar. När föräldern vaknat till lite och sitter i ett tomt klassrum innan klockan åtta, mitt emot läraren som oroligt undrar om det hänt något med eleven, inser hon att kritisk informationssökning må vara viktigt, men att den här situationen blev lite obalanserad.

Som tur var är läraren en mycket kompetent och förstående person, och mina drastiska åtgärder ledde ändå till en givande och intressant diskussion om informationssökning där på morgonkvisten. Och visst visade det sig att vi delade inställningen till detta skolarbetes natur och genomförande (förbättringspotential), och att de i klassrummet visst hade diskuterat och värderat olika källor och olika sätt att söka information. Så jag gick därifrån lugn och trygg i förvissningen om att kritisk informationssökning diskuteras i klassrummen, och glad över skolans och lärarens kompetens och inställning. Också lite skamsen över att ha oroat läraren, men ändå tacksam att hon tog min passion för källkritik på rätt sätt.

Jag tror alltså att vanan att redovisa var informationen kommer ifrån måste grundläggas från början. Ingen kräver förstås kompletta litteraturhänvisningar eller korrekt citatteknik från en 10-åring, men att vänja sig vid att tala om var informationen hämtas är en bra vana, till exempel ”så här står det på baksidan av boken”, eller ”för det här arbetet har jag läst på dom här hemsidorna”.

Om Hanna

Vad har du för bakgrund?
Jag disputerade i engelsk språkvetenskap vid Uppsala universitet 2006 och har arbetat som lektor i engelska framför allt på Södertörns högskola sedan dess, men även på Örebro och Stockholms universitet och på Vassar College i USA. Sedan 2011 är jag också programsamordnare för ämneslärarutbildningen på Södertörn. I min avhandling undersökte jag språket i barn- och ungdomslitteratur, och lyckades på så vis förena två av mina passioner. Ett nyare forskningsintresse är handledning av akademiskt skrivande.

Har du någon okänd talang?
Det kan hända att jag gör lite dansmoves från 90-talet om andan faller på.

Vad gör du för att samla krafter?
Värms av solen, promenerar på torr asfalt, lyssnar på musik, läser.

Dela

Hur får vi gymnasieelever redo för högskolestudier?

Postat 2013/05/07 av Gäst

Svara

TEMA: Kritisk informationssökning

Av Elisabet Brandberg & Maria Åsberg, Nacka gymnasiums bibliotek

Ika Jorum beskrev i sitt blogginlägg Senaste nytt eller det som någon har tänkt för längesen? vårt pågående samarbetsprojekt kring elevers och studenters informationskompetens.

Sedan 2011 finns en ny läroplan för gymnasieskolan, GY11, där både examensmål och centralt kursinnehåll betonar att eleverna under sin gymnasietid ska utveckla sina färdigheter i källkritisk informationsanvändning och vetenskapligt förhållningssätt. Det avslutande Gymnasiearbetet (100 p) i år 3 ska sedan vara ett kvitto på att eleverna är förberedda för högskolestudier.

För oss på Nacka gymnasiums bibliotek innebär samarbetsprojektet med Södertörns högskola att vi får möjlighet att ta fram en modell för utveckling av gymnasieelevers informationskompetens. Hittills har vi träffat representanter från högskolans disciplinnämnd och studieverkstad där vi fått ta del av erfarenheter kring akademiskt skrivande samt kring citat- och plagiatärenden. Ett annat tema för våra arbetsmöten har varit gymnasiets och högskolans förhållningssätt till Wikipedia. Nu fokuserar vi på resultaten från de inledande observationstillfällena av varandras undervisning i källkritisk informationsanvändning.

Hur kan gymnasieelevers undervisning i källkritisk informationsanvändning se ut idag?

I det första undervisningsmomentet i år 1 på Samhällsvetenskapsprogrammet, inriktning beteendevetenskap, börjar eleverna med att söka i Google utifrån förhoppningar om att hitta snabba svar. Vi diskuterar och problematiserar därför träfflistan utifrån ett källkritiskt perspektiv. På så sätt kan vi lyfta frågor kring Wikipedia, skolarbeten/uppsatser, diskussionsforum, privata hemsidor/bloggar, massmedier och information från myndigheter/organisationer. Vi visar också på andra ingångar till att hitta information, t ex skolans digitala lärresurser . Vid ett andra lektionstillfälle ger vi mer praktisk handledning utifrån elevernas individuella frågeställningar. Eleverna kan också återkomma till ett blogginlägg vi publicerat inför det aktuella undervisningsmomentet.

Hur går vi vidare?

Vi kan se att vår handledning i informationssökning ger resultat, då eleverna ofta återkommer till biblioteket med fördjupade följdfrågor. I elevernas arbeten ser vi också att de, förutom Google, använder fler andra ingångar till informationsresurser. Eleverna behöver däremot ytterligare stöd för att utveckla sin källkritiska medvetenhet, något som även studenterna på högskolan uttryckte att de borde fått mer från gymnasiet. Vi kan också se att elever under sin gymnasietid behöver handledas mer i vetenskapligt skrivande, inte bara hur man refererar utan även underbygger resonemang för att kunna dra egna slutsatser. Utifrån detta behöver också vi prova nya pedagogiska metoder för att utveckla vår undervisning.

Vi, Ika från högskolebiblioteket, och två lärare från Samhällsvetenskapsprogrammet kommer att diskutera en progression för dessa elever och inför hösten planerar vi att arbeta med nya observationer. Tanken är att sammanföra elever och lärarstudenter vid ett studiebesök på Södertörns högskola, där eleverna får en första introduktion till en akademisk miljö med lärarstudenter som mentorer.

Om Elisabet och Maria

Vad har ni för bakgrund?
Elisabet: Bibliotekarie sedan 1991, arbetat mest på folkbibliotek men på Nacka gymnasium sedan 2010.
Maria: Studier i litteraturvetenskap som övergick i en magisterexamen i biblioteks- och informationsvetenskap, med inriktning IKT. Sedan dess har jag framför allt arbetat på skolbibliotek men också som medicinsk bibliotekarie på Karolinska Universitetssjukhuset.

Vad är det bästa med att arbeta på gymnasiebibliotek?
Elisabet: Att ingen dag är den andra lik och att man hela tiden lär sig nya saker av de fantastiska elever man möter.
Maria: Mötet med eleverna, varierande arbetsuppgifter och att man har stora möjligheter att påverka hur verksamheten ska se ut.

Vad gör ni för att samla krafter?
Elisabet: Löptränar, läser, fikar och spelar World of Warcraft.
Maria: Fjällvandrar på sommaren och åker skidor på vintern. Däremellan alldeles för många tv-serier.

Dela

Det digitala biblioteket: Vision och verklighet

Postat 2013/04/29 av Karin Grönvall

Svara

En sak hade bibliotekscheferna och affärsmännen gemensamt. Drömmen om det digitala biblioteket med tillgång till den samlade kunskapen. De var också relativt ense om vägen dit. Att skanna in de världsledande bibliotekens bestånd skulle onekligen ge en god bas för kunskapsinhämtning. Och affärsmännen, kända för sin handlingskraft och sitt kapital, satte helt sonika igång. Med bibliotekschefernas goda minne byggde de upp små labb och anställde folk som hämtade böcker från biblioteken, skannade och skannade och skannade. En del bibliotek satte en gräns vid upphovsrättsskyddat material, andra tolkade lagen kreativt och menade att inskanningen kunde betraktas som ”fair use”, ta vad ni vill. Platsen var USA och året 2002.

Efter ett tag började författare hitta texter ur sina egna böcker på nätet. Konstigt tyckte de eftersom ingen frågat dem om lov. Förklaringen var att Google handlade efter devisen: Gör först, låt juristerna städa upp sen. Ett antal författare och förläggare blev så upprörda att de beslöt sig för att stämma Google och långa förhandlingar inleddes. Sommaren 2009 hade de enats om en 385 sidor lång förlikning. Författare och förläggare skulle kompenseras ekonomiskt och Google fick bl a exklusiv rätt att sälja åtkomst till alla böcker som inte fanns i tryck men var upphovsrättsligt skyddade. Ville en författare inte vara med krävdes det ett aktivt agerande. I förhandlingarna ingick inte bibliotekens företrädare och det var inte så här de tänkt sig att tillgången till det digitala biblioteket skulle lösas. Visionen må ha varit gemensam, men hur och på vilka villkor den skulle förverkligas var man inte överens om. Robert Darnton, överbibliotekarie vid Harvard University uttryckte ampert: ”Google skulle få monopol på tillgång till kunskap.”

Nu kunde Robert och hans kolleger snart andas ut. Förlikningen godkändes inte av domstol. Skanningsfesten var över. Kvar fanns visionen. Robert Darnton, ansvarig för kanske världens mäktigaste universitetsbibliotek, ville inte släppa taget. Den här gången skulle drömmen uppfyllas i sann biblioteksanda, utan vinstsyfte. Syftet var ”the public good” och upphovsrätten skulle respekteras och följas. Han samlade en grupp inflytelserika personer och på ett möte i Harvard gjordes planerna för Digital Public Library of America upp. I april 2013 skulle det lanseras. Och, planenligt, för en dryg vecka sedan kunde man för första gången besöka DPLA. DPLA är en samlingsnod för museer, bibliotek och andra institutioners samlingar. Ett digitalt bibliotek där man kan strosa omkring och lite slumpvis upptäcka nya saker eller söka i sökrutan. Och som i ett allmänt bibliotek kostar åtkomst till kunskap ingenting.

En del problem återstår att lösa, varav åtkomst till upphovsrättsskyddat material är det kanske viktigaste och svåraste. Men Robert är optimist och sneglar t ex på Norges Bokhylla.no där man med hjälp av avtalslicenser gjort det möjligt att visa böcker skyddade av upphovsrätt.

Man kan med rätta ifrågasätta begreppet ”digitalt bibliotek”. Är inte Internet i sig ett digitalt bibliotek som Google gör sökbart? Googles styrelseordförande, Eric Schmidt, förklarar i en intervju i söndagens SvD ”Google grundades för att sprida information till alla. En sidoeffekt av detta var att vi utvecklade en reklamverksamhet som har skapat jättefina ekonomiska resurser.” Och det är den sidoeffekten som DPLA vänder sig mot. Ett digitalt allmänt bibliotek ska vara just allmänt och fritt tillgängligt i samma anda som våra fysiska allmänna bibliotek.

T o m 12 maj finns dokumentären om Googles skanningsprojekt tillgänglig på SvtPlay K Special – Google och det litterära världsarvet

DPLA har en syster i Europa: Europeana

Dela

Senaste nytt eller det som någon har tänkt för längesen?

Postat 2013/03/14 av Gäst

TEMA: Kritisk informationssökning

Av Ika Jorum, Södertörns högskolebibliotek

”Jag kollar webbsidor för den informationen uppdateras mycket snabbare än den som står i böckerna”

”Vi använder böcker för vi tror att ni tycker det är bättre”

Eleverna i Sb1 vid Nacka gymnasium får undervisning i källkritik av bibliotekarien inför sina projektarbeten som går ut på att göra ett uppdrag åt regeringen gällande brottsförebyggande åtgärder. För att lösa uppgiften ska de söka information för att kunna underbygga sina argument.

”Allt fast förflyktigas” – det moderna tidsmedvetandet slog sönder föreställningar om eviga värden och att vara modern är enligt Marshall Berman ”att befinna sig i en miljö som utlovar äventyr, makt, glädje, växt, förvandling av oss själva och världen”. Så länge vi har en dator med internetuppkoppling kan vi förflytta oss relativt obehindrat i rummet. Var är smartast att börja söka och framför allt: hur ska vi värdera det material vi hittar? Webben versus boken – vad kan vi lita på och vad är det vi värderar när vi avgör tillförlitligheten i en källa vi har hittat? Kunskap som lagrats några år i bibliotekens bokhyllor eller ett informationsflöde snabbt som nyhetsflödet?

Vi på biblioteket och lärarutbildningen har just startat ett samarbetsprojekt med Nacka gymnasium som syftar till att skapa en bra övergång mellan gymnasie- och högskolestudier när det gäller informationskompetens eller enklare uttryckt: kritiskt och självständigt söka, värdera och använda information. Avsikten är att ta fram en progressionsmodell som sätter upp tydliga mål för vilken informationskompetens elever och studenter ska tillägna sig på olika nivåer under sin utbildning. Projektet som pågår till och med vårterminen 2014 har fokus på lärarutbildningen och avslutas med att studenterna under sin VFU (verksamhetsförlagda utbildning) samarbetar med ett gymnasiebibliotek. Därmed tänker vi oss att en cirkel sluts: studenterna som ska bli lärare övar källkritiskt tänkande både som studenter och i rollen som blivande lärare för att ska skapa förutsättningar för elever att utveckla ett källkritiskt tänkande.

Rent praktiskt går det till så att vi gör observationer av undervisningen i källkritisk informationssökning vid Nacka gymnasium och på högskolan för att jämföra förutsättningar och försöka mäta kunskapsnivåer. Under ett seminarium i kritisk informationssökning med en grupp lärarstudenter börjar studenterna som så många andra att snabbt och vant söka i Google för att hitta material utanför kurslitteraturen till sina uppsatser. Vi går igenom och provar olika sökverktyg och söktekniker. Studenterna resonerar med varandra om nyvunna insikter om hur bibliotekets sökmotor kan användas för att sortera och avgränsa sökningar och träffar:

”SöderScholar = överklassgoogle; välkommen in i aristokratin!”

Informationskompetens tycks enligt den här definitionen vara en fråga om att kunna söka i olika databaser och sökmotorer på olika nivåer. I Google kan vi göra lite enklare sökningar för att få en överblick av blandat material. Mer avancerade sökningar av i huvudsak vetenskapligt material gör vi i bibliotekets sökmotor. En kombination av olika färdigheter är att föredra:

”Om jag vill ta reda på något om en kommun till exempel kan informationen på en webbplats vara vinklad och ge en ensidig bild. Jag måste ju kolla olika källor för att få flera perspektiv att jämföra”

Den här analysen låter sig lånas till en definition av informationskompetens; att kritiskt analysera och värdera olika källor. Kunskap om olika söktekniker och förmågan att värdera information från olika källor är en förmögenhet att förvalta väl.

Läs mer om projektet ”Högskolebibliotek och skolbibliotek som pedagogiska resurser med fokus på lärarutbildningen”

Om Ika

Vad jobbar du med på biblioteket?
Jag jobbar framför allt med undervisning i källkritisk informationssökning och informationsanvändning. Därmed har jag mycket kontakt med lärarna som bokar undervisningen och studenterna som deltar. Vi arbetar mycket praktiskt med att söka, diskutera och värdera olika typer material som studenterna använder i olika arbeten t ex uppsatser eller hemtentamen.

Vad har du för bakgrund?
Jag har varit doktorand i litteraturvetenskap och undervisade då blivande lärare. Jag har också arbetat på Stockholms kulturförvaltning, i skol- och folkbibliotek. Högskolebiblioteket är en bra kombination mellan teoretiskt och praktiskt arbete för mig.

Vad gör du för att samla krafter?
Lite förutsägbart för en bibliotekarie, men läsning ger mig energi. Det moderna genombrottets dramatik är ett favoritområde.

Har du någon okänd talang?
Jag har varit tävlingssimmare och det sitter kvar i kroppen men jag borde kanske vara lite flitigare med badhusbesöken.

Dela

Kan man twittra sig till citeringar?

Postat 2013/03/05 av Karin Grönvall

I höstas berättade jag om den s.k. Impact Factorn, som mäter hur mycket artiklar i en viss tidskrift citeras, och de tendenser som pekar mot Impact Factorns förestående, om inte död, så minskade betydelse. Förändrade sökvanor kan vara en förklaring till att själva tidskriften och dess varumärke får mindre betydelse. En annan förklaring till att enskilda artiklar lyser mer än tidskriftsnamn kan vara att nya snabba sätt att sprida info om publiceringar anammats av akademiker. Även forskarna bloggar, twittrar och facebookar; Om sina barn, om pendeltågsstrul, om livet i allmänhet, om sin forskning och naturligtvis blir det ett tweet när de publicerar något nytt. Eller om nån annan publicerar något nytt och intressant.

Har detta twittrande någon effekt på spridningen av forskningsresultat? Gunther Eysenbach har undersökt sambandet mellan twittrande och artikelciteringar och föreslår en ”Twimpact Factor” som ett alternativt sätt att mäta impakt.

Gunther ställer i sin artikel i Journal of Medical Internet Research (JMIR) (en Open Access-tidskrift med en hyfsad vanlig Impact Factor på 4,4) frågan om det finns en korrelationen mellan antalet tweets (inklusive retweets) som inkluderar länkar till en artikel – s.k. ”tweetations” – och antalet traditionella citeringar (i Scopus och Google Scholar) av samma artikel. De 55 artiklar som ingår i studien är publicerade i tidskriften JMIR under ett års tid (2009-2010).Varje artikel fick i medel 21,2 tweetations under närmaste året efter publicering. Men tempot är högt och nyhetsvärdet kort i Twitter-världen: 60% av dessa tweets skrevs under publiceringsdagen och dagen efter.

Och hittade han något samband mellan kommande vetenskapliga citeringar och antal tweets? Ja,menar Gunther, det går att med överraskande precision förutspå citeringsgraden utifrån antalet tweetations. Artiklar som det twittrats flitigt om har stor sannolikhet att citeras mycket, läs artikeln för mer specifika siffror.

Om det beror på en allmän upphaussning via Twitter, eller på själva kvaliten på artikeln blir han svaret skyldig och han stannar vid att Twimpact Factorn kan mäta den sociala impakten. Den vetenskapliga impakten mäts bättre med citeringar. Det slående är tempot, medan en artikel når sin peek i citeringar efter kanske 2 eller 3 år, menar Gunther att tweeten kan förutspå citeringsgraden redan efter tre dagar. Ett snabbt direkt medium möter en långsam, kontrollerad publiceringstradition vilket sätter vanor och oskrivna regler i gungning.

I höstas bröt en twitterstorm ut om akademikers ”live-twittrande” – är inte allt twittrande live-twittrande? – från konferenser. Huvudfrågan var: Är det OK att twittra ut andras forskningsresultat från konferenser innan de publicerats? Ja, tyckte somliga, presenterar man materialet är man villig att dela med sig. Andra menade att man måste bearbeta och förstå något innan man kastar sig ut i cyberrymden. Slutligen var det flera som lyfte fram att problemen inte är nya, att det handlar om ”accurasy and attribution” och det nu bara blir tydligare i ett nytt snabbare medium.

Debatten sammanfattas som ”The Academic Twitterazzi” i Inside Higher Ed och en av de yngre rösterna i diskussionen sammanfattar:

”I see this as a divide between older and newer forms of academic culture,” she said in an interview. “On the traditional model, you don’t put an idea out there until it’s fully formed and perfect.”

Mycket som twittras är frön till tankar, idéer. Informationsflödet går inte längre att styra och kontrollera, den akademiska världen är inget undantag. Man kan vinna citeringar på ett aktivt twittrande. Och man kan bli missförstådd. Och hur hittar jag intressanta artiklar? Inte sällan i mitt twitterflöde. / @karingronvall

Dela

Hur såg man på krig på 1700-talet?

Postat 2013/01/31 av admin

Svara

Av Elena Dahlberg, Södertörns högskolebibliotek

Jag berättade ju nyligen om de gamla dissertationerna på biblioteket och nu vill jag passa på att berätta den glada nyheten att Östersjöstiftelsen beviljat anslag till ett projekt som direkt knyter an till vårt katalogiseringsarbete. Det heter ”Den akademiska kulturen i det svenska Östersjöväldet” och inom det kommer forskare från flera länder att studera hur dissertations- och disputationsväsendet växte fram vid akademierna i det gamla svenska riket.

Två av oss som jobbat med katalogiseringen av dissertationerna kommer att delta i projektet. Det är FD Peter Sjökvist som också varit engagerad i katalogiseringsprojektet och jag själv, FL Elena Dahlberg. Varje projektmedlem kommer att jobba med ett eget delprojekt. Jag kommer att studera dissertationer i moralfilosofi som handlar om moral och etik i krig. Då kommer jag att ha stor nytta av våra 1700-tals dissertationer.

Här är ett exempel på en skrift, där man berättigar de krig som man får föra i bestraffningssyfte.

Avhandlingen försvarades av Gustav Åhman från Västmanlands nation under presidium av Johan Hermansson.

Detta gjordes 5 mars 1722. Observera att man rättat datumet för hand. Punitiva krig förs även nu i modern tid, exempelvis i fallet Jugoslavien och Irak.

Om krigsfångar. Avhandlingen försvarades av Olof O. Groot från Dala nation under Johan Ihres presidium. Detta gjordes på förmiddagen den 20 november 1751. (Tryckt i Stockholm)

Presentation av delprojektet
1600- och 1700-talen var en oerhört krigisk period i vår historia. Även om krig var ett naturligt fenomen i tidigmoderna människors liv försökte man ändå förklara vad som kunde anses rättfärdigt och vad som inte var rättfärdigt vid krigföring. Detta blev ett ännu hetare ämne när naturrätten tog en ny vändning, den utveckling som så småningom gav upphov till våra moderna föreställningar om folkrätten, demokrati och mänskliga rättigheter. Sverige låg faktiskt i framkant i dessa frågor. Många moralfilosofiska avhandlingar om olika aspekter av krig har lagts fram vid svenska lärosäten.

Det är just dessa texter som intresserar mig. Jag vill se hur man behandlar sådana teman som krigsförklaringar, fördrag och behandling av krigsfångar. Alla dessa texter är på latin. Mitt mål är att undersöka vad som är antikt stoff och vad som är tidigmodernt i detta material. Två av de främsta tänkare inom detta område, nämligen Hugo Grotius och Samuel von Pufendorf, har varit verksamma i Sverige och deras idéer träder tydligt fram i de svenska avhandlingarna. Min förhoppning är också att jag kan ge ut en av de texter som jag studerar, med översättning och kommentar.

Läs mer om dissertationerna:
Att förvalta ett arv – Dissertationerna på Södertörn, nylatin och exemplet Harald Vallerius (2009), av Peter Sjökvist.
(PDF)

Om Elena

Vad har du för bakgrund?
Jag började mina universitetsstudier vid Sankt Petersburgs Statsuniversitet. 1999 kom jag till Sverige genom ett stipendium från Svenska Institutet. 2006 blev jag antagen som doktorand vid Uppsala universitet.

I år disputerar jag på en utgåva av latinsk propagandapoesi från Stora Nordiska kriget. Det är dikter av den senkarolinske poeten Magnus Rönnow som i sina verser hyllar Karl XII och hans generaler. Utgåvan kommer att förses med inledning, översättning och utförlig kommentar, där språk, stil och idéinnehåll ska belysas. För närvarande arbetar jag med katalogiseringsprojektet på biblioteket.

Dela

Vad gömmer sig i de där skåpen?

Postat 2013/01/28 av admin

Av Elena Dahlberg, Södertörns högskolebibliotek

Många av bibliotekets besökare som passerar en bit in i lokalerna, lägger märke till några glasskåp med ett till synes oansenligt innehåll. Det är gamla pappband som i själva verket är ”en veritabel guldgruva”, som en kollega uttryckte det.

Dessa häften som gulnat med tiden är tidigmoderna avhandlingar. Det är de första vetenskapliga texter som skrevs i vårt land under 1600-, 1700- och 1800-talen och nästan alla är författade på latin. Under den tidigmoderna epoken hade latinet samma funktion som engelskan har i vårt samhälle idag. För att nå en stor läsekrets var man tvungen att skriva på det antika tungomålet.

Största delen av texterna har lagts fram vid universiteten i Uppsala och Lund, men som man ser på skyltarna på skåpen härstammar en del av avhandlingarna även från Åbo, Dorpat (dagens Tartu) och Greifswald. Avhandlingarna hamnade på Södertörns högskolebibliotek genom en donation från Nordiska museet . Materialet donerades 2003, men vi fick överta det först när den nya biblioteksbyggnaden stod färdig för inflyttning, alltså våren 2005. Nordiska museet hade tidigare samlat allt material som på något sätt berörde nordisk kulturhistoria och förvärvade samlingen genom köp från Uplands nation i Uppsala. Med tiden ändrades fokusområdena i museets verksamhet och den unika samlingen skänktes helt enkelt bort.

Om kannibaler. Avhandlingen försvarades av Salomon J. Drake under Anders Goedings presidium. Detta gjordes på förmiddagen den 2 december 1696. Lägg märke till det nätta formatet.

Det är fortfarande oklart hur många dissertationer samlingen omfattar. När Nordiska museet genomförde köpet vid förra sekelskiftet uppskattade man den till ungefär 20 000 avhandlingar. De beräkningar som vi på biblioteket gjort har lett till en betydligt lägre siffra. Vi tror att det kan röra sig om cirka 15 000.

Katalogiseringsprojektet
Förr eller senare kommer vi att ta reda på den siffran! Sedan några år tillbaka pågår ett katalogiseringsprojekt som till sin största del finansieras av Östersjöstiftelsen. Närmare hälften av dissertationerna finns nu inlagda i den nationella databasen Libris. Vår förhoppning är att hela samlingen ska finnas registrerad där inom några år.

För den som katalogiserar materialet är det nödvändigt att ha mycket goda kunskaper i latin. Förutom det är det viktigt att man är bevandrad i Sveriges tidigmoderna historia och i dåtidens idévärld, då många av texterna handlar om den äldre svenska historien och tidstypiska företeelser.

De allra tidigaste avhandlingarna behandlade ett ganska begränsat antal discipliner. Det var i första hand filosofi och retorik. Från och mitten av 1700-talet blir antalet vetenskapliga områden betydligt större. Carl von Linnés texter om svensk flora är från den brytningstiden. Under 1800-talet får medicin ett allt större utrymme.

Texternas omfång varierar drastiskt. Vissa dissertationer är på bara två sidor, medan andra kan omfatta drygt hundra. Mycket information om avhandlingens innehåll går att hitta på själva titelsidan. Högst upp på titelbladet brukar det finnas en invokation, t. ex ”D. D.” som är förkortning för ”Deo Duce” och betyder ”Med gud som ledare”. Efter det anges själva titeln och där kan man ofta se dissertationens ämne. Därefter följer uppgifter om vilken fakultet som godkänt ämnet för offentlig ventilering, namnen på disputationens preses (handledare) och respondenten, alltså den som försvarat avhandlingen. Vissa exemplar kan ha ägarens anteckningar. All denna information anger vi i Libris. Några av dissertationerna finns digitaliserade på vår hemsida.

Det är bland annat texter av Carl Peter Thunberg som var lärjunge till Carl von Linné och vars mest kända skrift är Flora Japonica.

Här är ett exempel på titelsidan i Thunbergs avhandling om blomman Iris. Observera hur mycket prestige man kunde lägga i det typografiska!

Olof Jakob Ekman tillhörande Södermanlands nation lade fram en avhandling om Iris under Carl Peter Thunbergs presidium. Detta gjorde han på förmiddagen den 16 december 1782 i Uppsala.

Bilder på olika sorters Irisblommor.

Det är roligt att vi börjat få respons från forskare, bland annat litteraturvetare och idéhistoriker. Nu plötsligt hittar de titlar på massa texter som är mycket relevanta för deras forskning. Vi har också haft en utländsk besökare som sysslar med romernas historia och som visste att vi hade en gammal latinsk avhandling som handlade just om romer!

Om Elena

Dela

Låt inte känslorna skymma sikten

Postat 2013/01/14 av Karin Grönvall

Nu måste jag skriva något om böcker och e-böcker igen. Inte för att det hänt något nytt i den ständigt pågående debatten om pappers- kontra e-böcker utan tvärtom. Den pågår och pågår men under julledigheten fick jag nån slags personlig insikt. Mediet i sig, boken kontra tekniken, väcker helt enkelt så starka känslor att logiska argument aldrig får en chans. Det handlar fortfarande å ena sidan om kärleken till objektet boken och å andra sidan om skepticismen inför tekniken – kombon bok, teknik är svårlanserad. I alla fall hos de traditionellt bokälskande.

Jag bläddrar i årets dagstidningar. Julia Pennlert skriver i ett inlägg i UNT med rubriken Blir inte själva boken osynlig? att: ”Ju synligare själva boken är desto lättare blir vi läsare” och hennes slutsats är: ”Risken med den nya tekniken är att den både skymmer både läsningen och läsaren”. Skulle man inte kunna vända på det och säga att eftersom tillgången till texter nu är så mycket bättre för alla, via nätet, finns det goda möjligheter att fler också läser mer framöver? Och frågan kvarstår vad ”själva boken” egentligen är? Har boken rentav en själ? Man kan ana en sådan i en färsk artikel i SvD nämnd Kärleken till boken. Carl-Johan Malmberg skriver ”boken har levande och livsviktiga egenskaper. Att försvara den som sinnligt föremål är att försvara nuet och framtiden.” Artikeln är en nostalgitripp där den egna bokhyllan fungerar som en hel ask Proustianska Madeleinkakor och varje bok får skribenten att minnas något ur sin ungdom. Kärleksförklaringen till fysiska pappersböcker - ”de där föremålen av papper, kartong och trycksvärta, med glada färger och speciella dofter, med mjukhet eller strävhet, tyngd eller lätthet när vi håller i dem” – är total och förbehållslös

Litteraturprofessorn Magnus Persson närmar sig kärnan i Blir du god lille vän? i SvD: ”Jag har i ett nyligen avslutat forskningsprojekt undersökt vilka värden som tillskrivs litteratur och läsning i vår tid”. Persson fortsätter: ”Det innebär inte att idéerna om läsningens värden nödvändigtvis är falska, men att de vilar på för givet tagna ”sanningar” snarare än kritisk granskning och argumentation”.

Läsning är av godo. Därav följer: Boken är god. Detta är en premiss för fortsatt agerande. Och den digitala boken? E-bokens digitala sida tar lätt över med risk att e-boken förknippas mer med it och teknik än läsning och för unga är it inte minst datorspel och där kommer känslorna in. Mycket skrivs om att datorspelande ”inte är så farligt som vi tror”. Saxat från en lokaltidning i mellandagarna: ”Dataspel skapar kreativa ungdomar … I debatten hörs ofta farorna med spelandet, men det är viktigt att även lyfta fram de positiva effekterna.” Statens medieråd har som uppdrag att bl. a. ”skydda barn och unga från skadlig mediepåverkan.” Premissen är motsatt den för läsning av pappersbok. Användningen av digitala medier är inte direkt av ondo, men medför risker.

För er som kan leva med ett risktagande: välkomna att söka digitala, vetenskapliga texter, inklusive e-böcker, i SöderScholar. Under höstens interna diskussioner anade en av våra bibliotekarier en trend: ”Forskarna har blivit mer pragmatiska än känslosamma. Användningen av e-resurser ökar.” När kommer dagen när du rekommenderar din kollega en riktigt god e-bok? Låt inte känslorna skymma sikten för läsningen.

Dela

Publicerad i den ansedda tidskriften…

Postat 2012/11/26 av Karin Grönvall

Att konkurrera med vetenskapliga nyheter i det allmänna nyhetsflödet är svårt. Utöver en allmänt intressant nyhet krävs det att vi som lyssnar/läser få intryck av trovärdighet. Gemene man kan omöjligt bedöma vetenskapligheten i en studie utifrån en kort artikel/notis. Räddningen för journalisten blir en standardfras, ett klichéartat epitet. Låter ”en studie, publicerad i den ansedda tidskriften X” bekant? Vem litar inte på en studie i en ”ansedd tidskrift”? Tänk dig följande notis – saxad ur årets nyhetsflöde – utan ”den ansedda tidskriften Science”:

En ny studie, som publiceras i den ansedda tidskriften Science, visar att manliga flugor som misslyckas med sina sexuella planer tar till alkohol för att dränka sitt misslyckande.

En notis som i princip alla normala människor skulle avfärda om inte trovärdighetsstämpeln fanns där. Men hur bestäms egentligen vilka tidskrifter som är ansedda?

Dels finns det inom alla discipliner nån slags koncensus om vad som är en ansedd eller inte ansedd publiceringsform. Men är man mer kvantitativt lagd går det dessutom att räkna ut exakt hur ansedd en tidskrift är. Måttet kallas Impact Factor (IF) och bygger på hur många citeringar artiklarna i en viss tidskrift har i genomsnitt. Alltså vilket genomslag artiklarna får mätt i hur många gånger andra forskare citerat dem: En tidskrifts IF ett visst år = medelantalet citeringar per artikel i tidskriften under de två föregående åren. Nature har t ex en IF på 36,3 och Science 31,2. Vill du se IF för din favoorittidskrift, sök upp den i JCR.

IF är alltså ett genomsnittsmått på tidskriften, och säger inget om kvalitén på en enskild artikel samtidigt som en ansedd tidskrift naturligtvis är mån om att ta in de bästa artiklarna. Men, drygt 10 år efter övergången till digitala tidskrifter visar en studie i den relativt ansedda tidskriften Journal of the Ameican Society for Information Science and Technology (JASIST), IF: 2,1, att sambandet mellan högciterade artiklar och hög IF avtar. Det är inte lika självklart längre att de mest citerade artiklarna återfinns i de mest ansedda tidskrifterna.

Den förklaring som lyfts fram i JASIST, är att våra sökvanor förändrats. Det är slut på cirkulerandet av innehållsförteckningar ur utvalda tidskrifter. Allt fler sökningar sker i ämnesdatabaser eller i söktjänster (t ex vår egen SöderScholar) och på artikelnivå. Artikelförfattarna förutspår IFs död.

Should this pattern continue, it might bring an end to the use of the IF as a way to evaluate the quality of journals, papers, and researchers.

Och när IF som maktfaktor är död kan man istället mäta antalet citeringar för den enskilda artikeln. Men även där finns problem, bl a i eftersläpningen i citeringar. Vill man verkligen bedöma en tidskrifts värde återstår ett sätt:

This should force a return to direct assessments of paper quality, by actually reading them.

Och utöver att läsa artiklarna skulle jag vilja lägga till: Och förstå dem. Och hur ska journalisterna ha koll på graden av anseddhet om IF dör. Blir det: ”I en tidskrift så god som någon”, eller kanske enbart: ”En artikel i en vetenskaplig tidskrift”, vilket osökt får mig att associera till en inte helt ovanlig fråga i Informationsdisken i biblioteket: ”Var finns de vetenskapliga tidskrifterna?”. Kanske blir vi svaret skyldiga fortare än man kan tro.

Dela

Seminariet Open Access – a Simple Choice?

Postat 2012/10/26 av Gäst

Svara

Av Greta Linder, Södertörns högskolebibliotek

Här kommer en kort summering från tisdagens seminarium i Aula Magna, som arrangerades gemensamt av biblioteken vid Södertörns högskola, Stockholms universitet, Kungliga tekniska högskolan, Karolinska Institutet och Handelshögskolan.

Ulf Kronman, från OpenAccess.se vid Kungliga biblioteket, gav först en bakgrund under rubriken OA från varför till hur. Han konstaterade att det vore bra att samordna kraven från lärosäten och forskningsfinansiärer så att det blir tydligare för forskarna vad som gäller. Det måste få ta tid med övergången till OA, därför skall Green och Gold OA ses som ett komplett till varandra. Vi kan börja med grön och för att på sikt ha Gold OA. (Du kan läsa mer om Green och Gold OA i måndagens inlägg. Sedan följde det jag anser var eftermiddagens huvudattraktion, en paneldiskussion med representanter från ledningen vid de olika lärosätena. Södertörns högskola representerades av prorektor Rebecka Lettevall. Det fanns en stor samstämmighet mellan lärosätena. Alla tycker att OA är bra och de flesta har en policy som uppmanar forskarna att publicera sina forskningsresultat OA. Det är en demokratifråga att resultaten är tillgängliga och dessutom vill lärosätena sprida sin forskning. Samtidigt så finns det problem. Någon måste betala för kvalitetsgranskningen och nu har lärosätena ibland dubbla kostnader, både för prenumerationer och för författaravgifter. Forskarens dilemma är också svårt att bortse från: Att publicera sig i de mest ansedda tidskrifterna har stor betydelse både för forskningsspridningen och för den egna meriteringen.

Vår prorektor Rebecka konstaterade att frågan är ny och angelägen, men det är osäkert vart den är på väg. Som ett exempel på vikten av att ha tillgång till informationen för att kunna göra en egen bedömning, tog hon upp Susanne Olssons och Simon Sorgengfreis artikel som jag skrev om i Karins blogg i onsdags. Astrid Söderbergh-Widding, vicerektor vid Stockholms universitet, menade att OA här för att stanna eftersom de globala vinsterna är så stora.

Det kom ett vågat förslag från publiken om att lärosätena skulle kunna ha en gemensam OA-policy. Panelen höll med om att man har samma grundinställning, men att lärosätena har olika förutsättningar. Samtidigt såg de detta seminarium som en viktig del i den gemensamma diskussionen.

Tre forskningsfinansiärer, EU, VR och RJ, berättade om sin syn på OA och de krav de ställer på de projekt som får finansiering via dem. I förslaget för EU:s kommande forskningsprogram, Horizon 2020, gäller OA för granskade, vetenskapliga artiklar inom alla områden, medan ett försök med OA för forskningsdata planeras inom några områden. Riksbankens jubileumsfond har haft halvtidsuppföljningen för de första projekten som berörts av deras OA-krav. Svaren tyder på att forskarna har god kunskap om OA och vill publicera sina resultat OA. Nytt för Vetenskapsrådet är att ansökan om projektmedel nu skall innehålla en plan för hur forskningsdata skall bli tillgängligt som OA.

I seminariets sista presentation berättade Eva Stensköld från Utbildningsdepartementet om forskningspropositionen Forskning och innovation. OA ses som en del av forskningens infrastruktur och regeringen vill ge Vetenskapsrådet i uppdrag utforma nationella riktlinjer. Det kommer dock dröja eftersom det måste beslutas i riksdagen innan det kan ingå i Vetenskapsrådets regleringsbrev.

Avslutningsvis konstaterades att det under eftermiddagens seminarium blivit väldigt tydligt att frågan om OA har förskjutits från varför till hur.

Missade du seminariet? Se filmerna!

Dela