Blogg / Karins blogg

från Södertörns högskolebibliotek

Hur mycket publicerar Södertörn open access?

Förra veckan uppmärksammades öppen tillgång till forskningspublikationer särskilt mycket genom den internationella open access-veckan. Att open access (öppen tillgång, OA) är här för att stanna är de flesta överens om. Men hur gör vi forskningspublikationer öppet tillgängliga på bästa sätt och vilka lösningar väljer Södertörns forskare för OA? 

Camilla Hertil Lindelöw

Camilla Hertil Lindelöw

Camilla Hertil Lindelöw, handläggare för publiceringsfrågor vid biblioteket, svarar på detta och fler frågor om open access-publicering vid högskolan:

För närvarande finns flera, samexisterande lösningar. I högskolans publikationsdatabas, DIVA, finns 571 forskningspublikationer utgivna under 2013 och knutna till Södertörns högskola. För 57 av dessa finns också själva publikationen öppet tillgänglig, lagrad som en fulltextfil i DiVA.


Betyder det att 10 % av högskolans forskningspublikationer utgivna 2013 finns fritt tillgängliga?

Ja och nej blir svaret. Ja, filerna finns där och de är sökbara via till exempel Google Scholar och kan på så sätt nå en stor läsekrets. Och nej, beroende på hur vi definierar öppen tillgång kommer procentsatsen att förändras. Om vi tittar på den del av forskningspublikationerna som forskningsfinansiärerna har börjat ställa krav på, refereegranskade artiklar och konferensbidrag, finns ca 6 %  öppet tillgängligt i DiVA för 2013. Det finns stor potential att öka andelen genom så kallad parallellpublicering (den gröna vägen). De flesta förlag tillåter idag att forskaren laddar upp sin publikation i DiVA. Oftast rör det sig om versionen final draft, det vill säga den version som blivit refereegranskad men inte slutligt redigerad. Den stora nackdelen som flera forskare här på högskolan har påpekat för oss, är att det då finns flera versioner i omlopp. Sidhänvisningar och språket kan skilja sig åt, vilket är olika viktigt inom olika forskarområden. Det blir en möjlighet för alla att ta del av forskningsresultat, men inte något som alltid är till gagn för forskarna själva.

Ett alternativ är den gyllene vägen (gold OA). Vetenskapsrådet pekar ut den vägen i sitt förslag, som Karin summerar i föregående blogginlägg. För 2013 finns 16 % av Södertörns artiklar tillgängliga den gyllene vägen. Det är en högre siffra än den andel som finns i DiVA. Dessa publikationer laddas alltså inte upp i DiVA, utan på de enskilda förlagens webbplatser, eller motsvarande. Långtidslagring är en pågående diskussion. I de OA-krav som ställs ingår ofta ett krav på att arkiveringen ska vara säkrad.

Hur ser det ut för böcker och antologier, finns de öppet tillgängliga?

När det gäller andra publikationsformer finns både böcker och antologibidrag öppet tillgängliga via DiVA. De flesta hör till högskolans egna skriftserier. Södertörns skriftserier och avhandlingar ska publiceras i fulltext i DiVA enligt högskolans Policy för elektronisk publicering. Forskningsfinansiärerna börjar intressera sig även för de här publikationsformerna, bland annat nämns böcker i VR:s förslag. I DiVA finns också länkar till förlagssidor där e-böcker ligger öppet tillgängliga. Ofta tillgängliggörs filerna efter en viss embargotid men det finns också exempel på direkt tillgänglighet, motsvarande gold OA för artiklar.

Hur ligger Södertörn till nationellt?

I Sverige finns idag ingen nationell insamling av OA-statistik. Danmark har börjat samla in statistik på nationell nivå. Ett KB-finansierat projekt undersökte situationen för 2011 i Sverige. I rapporten redovisas OA-statistik för 32 svenska lärosäten. Södertörns högskola ligger jämsides med flera andra. Vi har ganska lite parallellpublicering i jämförelse. Vi ser att andelen guld-artiklar verkar öka, 2011 låg den på knappt 11 %. Och vi ser fler och fler exempel på OA-böcker. Vad vi inte ser i statistiken, men när vi möter Södertörns forskare, är att idag är många mycket medvetna om vad öppen tillgång innebär, och kan då ställa motkrav på finansiärer och förlag.

Vad tror du, kommer vi någonsin att nå 100 % öppen tillgång till forskningspublikationer?

VR:s förslag är att guld OA ska gälla om 10 år (2025). På 10 år kan en hel del hända, till exempel kan publikationsformerna förändra sig ytterligare. Vad är egentligen skillnaden mellan en monografi och en artikel? Den ena publiceras i en tidskrift, men det är inte säkert att tidskrifter spelar en lika stor roll om 10 år. Det som talar emot öppen tillgänglighet är möjligheten till en bästsäljare. Studier på skönlitteratur ger motstridiga resultat om försäljningen verkligen minskar när boken också finns att fritt ladda ned. Egentligen skulle nog allt kunna vara öppet tillgängligt. Den stora utmaningen blir då att avgöra var i granskningsprocessen en publikation befinner sig samt att göra sitt urval ur all öppet tillgänglig forskning.

Det pratas allt mer om öppen tillgång till forskningsdata, när blir det ett krav?

Finansiärerna och tidskrifterna börjar alltmer att ställa krav på öppen tillgång till forskningsdata. Det här är en fråga som får mycket uppmärksamhet just nu, men det finns än så länge inte så många svar. Forskningsdata är ännu mer disparat till form och innehåll än publikationer, och det uppstår nya frågor kring exempelvis juridiken. För närvarande hänvisar vi till Svensk Nationell Datatjänst som både tar hand om data själva, och hänvisar till olika ämnesspecifika tjänster. 10-11 november anordnar de träffar för de forskare som är särskilt intresserade av forskningsdata, läs mer om SND:s forskarworkshop.

 

Hej Camilla Hertil Lindelöw!

Camilla Hertil Lindelöw

Camilla Hertil Lindelöw

Bibliotekets forskarstöd har ju tillsammans med Baltic Worlds startat ett Twitterkonto om OA, publikationer och Bibliometri, SödertörnUniLib. Grattis, nå, hur går det?

– Tack, det går bra! Tanken med att använda Twitter är att försöka nå Södertörns forskare, särskilt doktoranderna, med tips för deras publicering.

Samtidigt vill vi också vara en del i att sprida vad vi håller på med här på högskolan till andra högskolor, så där bildas ett specifikt nätverk för det.

Det begränsade utrymmet en tweet har gör att det lämpar sig extra väl för spridning av nyheter och tips. Vi är också medvetna om att alla forskare inte är på Twitter, därför ska vi även se till att vårt Twitter-flöde också finns tillgängligt via bibliotekets webbplats.

Vilken är din bästa mediaform (för konsumtion) och varför?

– Som den bibliotekarie jag i grunden är, älskar jag böcker i alla former. Jag läser tryckta böcker och e-böcker på Kindle eller iPad lika gärna. Min enda sorg är att jag inte hinner läsa så mycket som jag skulle vilja.

Hösten är här. Tummen upp eller tummen ner? (Motivera!)

– Tummen upp! Hösten är, tillsammans med våren, mina favoritårstider. Först sparka höstlöv på promenad, sedan ta plats i fåtöljen med bokhögen och tekoppen.

VR satsar på guld

Denna vecka är det den internationella open access-veckan. Vetenskapsrådet (VR) tajmar bra i och med publiceringen av sitt ”Förslag till nationella riktlinjer för open access” på VRs webb-plats. T.o.m. 2 nov finns det möjlighet för alla som vill att kommentera riktlinjerna i ett webb-forum. Förslaget är resultatet av VRs regeringsuppdrag som i sin tur bygger på EU-kommissionens rekommendation till medlemsstaterna. Uppdraget innebär att VR ska ta fram förslag på hur öppen tillgång till svenska vetenskapliga publikationer bör se ut och inte om. Senare i år ska förslaget upp i VRs styrelse och lämnas sedan över till regeringen som beslutar om fortsatt process. I förslaget finns rekommendationer för.

Öppen tillgång till vetenskapliga publikationer och konstnärliga verk:

Alla sakkunniggranskade artiklar och konferensrapporter som har sitt ursprung i forskning som är finansierad med offentliga medel ska publiceras omedelbart öppet tillgängligt ( så kallad gold open access) och ha en CC-licens.
Böcker som emanerar från forskning som är finansierad med offentliga medel ska publiceras omedelbart öppet tillgängligt (så kallad god open access) och ha en CC-licens. … Riktlinjerna föreslås gälla från 2025.

Öppen tillgång till forskningsdata:

All forskningsdata som tagits fram med offentlig finansiering och som ligger till grund för en vetenskaplig publikation, ska vara öppet tillgänglig. Implementeringen av riktlinjerna bör ske stegvis, i takt med den internationella utvecklingen och att tekniska lösningar etableras.

Om vi börjar med öppen tillgång till publikationer, så noterar jag att VR:

  1. Valt ”gold”, eller den gyllene vägen till OA (innebär att kostnaden för att publicera hos ett förlag betalas av författaren, eller finansiären). Det finns ett antal mycket seriösa open access-förlag, t ex BioMed Central, Plos, etc. Det finns också ett antal oseriösa OA-förlag som det är viktigt att se upp för. Det finns fördelar med gold, som att artikeln blir omedelbart öppet tillgänglig och att den enbart sprids i en version. Gold innebär att förlagens roll och affärsmodell i princip kvarstår som i dag. Kan vara intressant att notera att det är den väg Storbritanien valde i sitt nationella ställningstagande för drygt 2 år sedan. VR skiljer gold från den s.k. ”hybrid-publiceringen”, d.v.s. när forskaren betalar för att den egna artikeln blir öppet tillgänglig i en tidskrift som kräver prenumeration. VR anser att den formen verkar konserverande och är dyr eftersom institutionerna dessutom betalar prenumerationsavgiften. I dagsläget är antalet tidskrifter att publicera i om man måste välja gold dock begränsat.
  2. Bokutgivning omfattas. I dag är bokutgivning oftast undantagen när det gäller krav på open access från finansiärerna. VR lyfter fram ett nationellt projekt där universitetsförlag samverkar, bl a om kvalitetsgranskning, som förebild.  Camilla Hertil Lindelöw, handläggare för publiceringsfrågor på högskolan, har skrivit om projektet och open access till monografier.
  3. Riktlinjerna förväntas inte gälla förrän fr o m 2025. Det kan tyckas svårt att sia om vilka open access-modeller som är starkast om 10 år. Ska sägas att VRs nuvarande förslag enbart omfattar steg 1, riktlinjer. Kvarstår att ta fram implementering, uppföljning och finansiering av förslaget.

När det gäller öppen tillgång till forskningsdata är frågan betydligt mer komplicerad och omogen samtidigt som hanteringen av forskningsdata redan på många sätt omfattas av existerande lagstiftning. VR menar t.ex. att den rådande uppfattningen är att forskningsdata redan betraktas som allmän handling men lärosätena har i dag inte ett uttalat uppdrag att göra sin forskningsdata öppet tillgänglig. VR påpekar att det finns ett antal aspekter att undersöka vidare innan öppen tillgång till data kan genomföras fullt ut. Ett första steg kan vara en rad pilotprojekt under de närmaste 5 åren där krav på öppen tillgång ställs på forskningsdata som finansierats av offentliga medel och som ligger till grund för en vetenskaplig publikation.

Det blir spännande att följa den fortsatta processen och här på bloggen kommer vi bl a att visa mer på hur det ser ut på Södertörn i dag gällande OA-publicering och gräva lite djupare i olika aspekter av OA till forskningsdata.

Efter tidskriften

Artikeln nedan är publicerad i Biblioteksbladet, nr 6-7 2014

Den vetenskapliga tidskriften överlevde flytten från hyllan till webben. Det är samma gamla vetenskapliga tidskrift som förr sökte sig fram via posten och biblioteken som nu kämpar för att finnas tillgänglig Open Access. Distributionsvägarna har förändrats drastiskt men formen, själva tidskriftskonceptet, är i stort sett intakt.

De inarbetade tidskriftstitlarna bär ännu på löften om trovärdighet. Impact Factorn, och varumärket i sig, är etablerade sätt att jämföra kvalitén, det finns en samhörighet i kunskapen i forskarsamhället om hur mycket en publicering i en viss tidskrift är värd, det är smidigt att följa sina favorittidskrifter och därmed utvecklingen av sitt område.

Skärmdump på Biblioteksbladet 6-7 2014. och Karins text

”Efter tidskriften- Vilken logik får styra våra prioriteringar?” Karin Grönvall i Biblioteksbladet, nr 6-7, 2014. (bilden är ett montage)

Samtidigt höjs röster för att det är dags att ta itu med de problem som den traditionella tidskriftspubliceringen dras med. Michael Eisen, molekylärbiolog och aktiv i publiceringsdebatten, lär ha uttalat att tidskriftstitlar som filtrering av forskning är ”a wasteful hangover from the days of print”. Många ser en långsam och omständlig publiceringsprocess och betraktar Impact Factorn som ett förlegat sätt att mäta artikelkvalitet. Istället vill man utnyttja de möjligheter det digitala ger. Och ett svar från förlagens sida är de så kallade megatidskrifterna.

En megatidskrift publicerar artiklar från ett antal ämnesområden under samma ”tidskriftsnamn” t ex SAGE Open, BMJ Open, alltså är de snarare artikeldatabaser än egentliga tidskrifter. För megatidskrifter finns inga begränsningar i utrymme (sidoantal) och de är Open Access (OA) i och med att varje författare står för publiceringskostnaden för sin egen artikel.

En av de mest namnkunniga är PlosOne som ges ut av ett framgångsrikt kommersiellt OA-förlag. PlosOne publicerar runt 70 artiklar per dygn. Visionen är: ”Allt som förtjänas att publiceras kommer att publiceras.” Strategin är att enbart bedöma vetenskaplighet, metod, etik och slutsatser. Bedömningen ska vara snabb och rationell. Utvärderingen av kvaliteten på en artikel fortsätter efter publiceringen med analys av statistik och kommentarer. Tillvägagångssättet tar onekligen itu med en del av problemen ovan och processen är rationell och effektiv, men hur sugna är forskarna på att publicera sig där?

You like the idea of “megajournals”–online-only, open access journals that cover many subjects and publish content based only on whether it is scientifically sound. You get that PLOS ONE, PeerJ and others offer a path to a more efficient, faster, more open scholarly publishing world. But you’re not publishing there.

Citatet kommer från Impactstory’s blog. Impactstory är en open source webbtjänst som ska hjälpa forskare utforska det totala genomslaget av sina publiceringar. Jason Priem, som bland annat utvecklar tjänsten, menar att efter tidskrifternas uppkomst på 1600-talet kommer nu en andra revolution där akademin sakta upptäcker webbens potential. Efter citatet ovan följer en rad argument avsedda att övertala presumtiva författare att se fördelarna med att våga tänka nytt. Troligen är det de klassiska tidskrifternas status som får en del forskare att tveka. Det finns en rädsla att en publicering i en mega journal är en ”dumpning” av en artikel och att det inte ser snyggt ut på cv:n.

Visserligen har t ex PlosOne en uppmätt Impact Factor, men i och med bredden och principen att allt som är godtagbar forskning ska publiceras, är det svårt att tävla med tidskrifter som Nature eller Science. Och måttet var aldrig tänkt som kvalitetsmått på enskilda artiklar. Impact Factorn för en tidskrift är ett mått på det totala antalet citeringar för alla artiklar i tidskriften under en tvåårsperiod, delat i antalet artiklar under samma period.

Så istället arbetar PlosOne och andra megatidskrifter med ”altmetrics”, alternativa mätmetoder, som ska ge en fingervisning om det genomslag en viss artikel får i den digitala världen. Det finns ett antal tjänster som tar fram data över hur mycket artikeln rekommenderats, citerats, diskuterats, sparats och lästs. Datan hämtas från Twitter, Facebook, bloggar, Google Scholar, kommentarsfält, med mera. Resultatet blir en tabell över olika faktorer som ett mått på genomslag vid en viss tidpunkt.

Det finns studier som till exempel visar att man kan se ett samband mellan tidiga tweets och antal citeringar senare. Men alla vet också att sociala medier är lättpåverkade och att du, kanske med lite hjälp av dina vänner eller en summa pengar, själv kan boosta ditt alster. Det handlar om det personliga varumärket och det handlar om marknadsföring.

Enligt beräkningar publicerades cirka 2,5 procent av alla artiklar i megatidskrifter under 2013. Säg att de tids nog kommer att ta en allt större plats i publiceringen. Vilka blir konsekvenserna?

En minskning av antalet tidskrifter, en ökning av antalet publicerad artiklar? Och kanske än mer intressant, ett ökat fokus på den enskilda artikeln och ett flyttat fokus från utvärdering före publicering tills ett ständigt pågående samtal och utvärdering efter publicering. En filtrering som sker enligt en förändrad logik där statistik som mäter popularitet och synlighet får allt större utrymme. Det är en logik som präglar utvecklingen av webben i stort och som smyger sig in även i det vetenskapliga området. Jutta Haider och Olof Sundins formulerar den nya logik som styr prioriteringar i sin studie av arbetsprocesser vid Nationalencyklopedin (NE): “The principle of the alphabet has to a certain degree been abandoned for the principle of statistical popularity.” De artiklar som är mest sökta i NE bearbetas och utvecklas först, istället för tidigare systematiska genomgångar från A till Ö.

Hur påverkar dessa förändrade publiceringsmönster och nya utvärderingslogik vårt arbete på forskningsbiblioteken?

Trots att tidskriftsformen i sig inte förändrades när den flyttade till webben förändrades vårt arbetssätt och vårt kompetensbehov omgående. Att sluta avtal, länka, analysera statistik och felsöka är inte samma arbete som att köpa in, ta emot, ankomstregistrera och kopiera. Och tidskrifterna köptes nu i paket. Istället för att välja ut ett femtiotal titlar från ett förlag fick man tusen på ett bräde. Att erbjuda forskarna tillgång blev viktigare än att välja ut titlar. I och med att flera publiceringsformer nu existerar parallellt, som öppen publicering, parallellpublicering, megatidskrifter, öppna arkiv, tvingas vi hänga med och förstå mekanismerna bakom utvecklingen.

Vi är mer aktiva innan publiceringen med rådgivning och efteråt med att till exempel hjälpa forskarna ta fram fungerande alternativa mätmetoder för sina artiklar. Vi är aktiva i hanteringen och spridningen av det egna lärosätets produktion. Vi tar fram analyser och utvärderingsunderlag av lärosätets/institutionens samlade publiceringar. Våra inköpsbeslut grundar sig till stor del på statistik över antalet nedladdningar av artiklar ur en viss tidskrift/tidskriftspaket. Vi måste känna till villkor för användning av olika e-resurser, vi måste hjälpa studenterna filtrera.

Vi måste också ta ställning till nya tjänster som den app till surfplattor (BrowZine) många forskningsbibliotek slutit avtal för. Från skärmens/utskriftens fokusering på text kan surfplattan simulera den tryckta formen fullt ut, fronta med glassiga omslag, läsaren kan bläddra sig genom tidskrifterna, anteckna i marginalen, skapa digitala, visuella tidskriftshyllor där man placerar favorittidskrifterna. De digitala förnyarna konserverar paradoxalt nog på så sätt den klassiska tidskriftsformen.

Men det krävs nog mer än trendiga appar för att upprätthålla den långsamt sönderfallande vetenskapliga tidskriften. Helt uppenbart sker inte upplösningen av tidskriftsformatet enligt en tydlig linje, utan snarare genom att olika intressen och behov som att sprida forskningsinformation, kommunicera, meritera sig, driva kommersiell verksamhet, utvärdera, bedöma, stöts och blöts. Och mitt bland dessa många gånger motstridiga krafter står vi bibliotekarier. Vad är bäst för den egna högskolan – att synas i prestigetidskrifter eller att maximera spridningen av publiceringar t ex? På kort och lång sikt?

Att olika krafter drar åt olika håll blev tydligt under Vetenskapsrådets hearing om förslaget till nytt resursfördelningssystem för universitet och högskolor i våras. Listor över publiceringar är en viktig utgångspunkt för de paneler som ska bedöma forskningen vid högskolorna. Frågan: ”Hur hänger det här förslaget ihop med ert uppdrag att ta fram en nationell Open Access-policy?” ställdes. Svaret kom blixtsnabbt. ”Det gör det inte.”

Lyckat 10-årsfirande!

Södertörns högskolebibliotek (byggnaden alltså) fyller 10 år under hösten och den 18 september firade vi det med bland annat ett välbesökt seminarium om biblioteksrummet. Tack till alla som kom! För er och andra intresserade har vi samlat ihop länkar till projekten som presenterades under seminariet. Trevlig läsning!

Christer Malmström framför biblioteket.

Christer Malmström framför biblioteket.

Christer Malmström (Malmström & Edström arkitektkontor) är arkitekten som ritade biblioteket. Han inledde med att berätta om hur byggnaden planerades för att uppmuntra det oväntade: ”Jag ville bygga ett bibliotek som man går vilse i”.

Läs mer om biblioteksbyggnaden och konsten i biblioteket.

 

 

Marta Mund

Marta Mund. Foto: Anna Hartvig.

Flera oväntade vinklar på biblioteket presenterades sedan av Marta Mund, adjunkt i estetiska lärprocesser. Hennes studenter genomför projekt i biblioteket, i detta projekt användes mobilkameror. Hur kan det kännas att bli arkiverad i kompaktushyllorna eller likt en boll studsa runt i trapporna? Ni kan läsa mer om projektet, ta del av studenternas egna berättelser om filmarbete och se några av studentfilmerna här: Lärarstudenter utforskar biblioteket med mobilkamera.

 

Daniel Koch, forskare i arkitektur från KTH, redogjorde för biblioteksrummets betydelse för högskolemiljön. Mer om Daniels forskning finns på KTH:s webbplats.

Pamela Schultz Nybacka och Ann-Sofie Wennbrink berättade om projektet ”Biblioteksbesökets värde”. Här på bloggen finns flera texter från projektet: Om studenternas förstudie: Biblioteket mellan det offentliga och privata. Pamela har bloggat om Biblioteket – ett rum för hopp. 

Ladda gärna hem slutrapporten för projektet.

I den efterföljande paneldiskussionen deltog både publik och talare. På den eviga frågan ”Vad är ett bibliotek?” fick vi ett par svar: ”Hågkomstens plats” eller ”Vad vi gör det till”. Dagen avslutades med skål och efterföljande pub i biblioteket. Tack till alla som var med och bidrog till en lyckad födelsedag!

vimmel skål

Det var många som ville vara med och fira!

skålförberedelser

 

Tack från oss alla på biblioteket!

Biblioteket – ett rum för hopp!

”Jag är ingen utan biblioteket!”

Orden uttalades av en student vid Södertörns högskola i en intervju inom projektet ”Biblioteksbesökets värde” under 2013. I projektgruppen förundrades vi över så starka ord. De var ett så tydligt uttryck för att biblioteken är delaktiga i skapandet av människors och samhällets identitet. Samtidigt fanns där, åtminstone hos mig, en hisnande känsla inför existensens skörhet och det illavarslande budskapet att människovärdet inte vore detsamma utan biblioteket. Vad skulle hända om det inte fanns rum för biblioteken i samhället? Vad skulle hända med unga människors känsla av hopp?

Orden slog an en sträng hos mig rent personligt. Under våren 2013, när bilarna i Husby slogs i brand, ansvarade jag för en kurs i kultur- och designpolitik på Södertörns högskola. Jag diskuterade upploppen med studenterna och behovet av att skapa samhälleliga rum för hopp. Samtidigt befann jag mig i en tidsresa tillbaka till 1979, året då jag som åttaåring flyttade till Husby. Husen var enorma och gårdarna hårt bevakade revir. Jag var nykomling i klassen och råkade heja på ett annat idrottslag än pojkarna. Av pur envishet skaffade jag en gymnastikdräkt med färger i ”mitt” lag och gick in i gympasalen så rak i ryggen jag bara kunde. Det skulle alltså dröja ett tag innan pojkarna tröttnade på att retas. Under tiden slank jag in på biblioteket efter skolan. Satt där i flera timmar. Läste böckerna om Bullerbyn och försjönk i passagen där berättaren Lisa fyller år. Hon får en födelsedagspresent: ett nytt rum i en annan del av huset. Ett alldeles eget rum med skrivbord och bokhylla – ett helt universum!

Orden ”space of hope” kan enligt kulturgeografen Lashaw beskriva ett ointecknat mellanrum i en människas liv när livsutrymmet är begränsat eller svårt. Ett hoppets rum är en väsensskild verklighet som kan integreras i vardagslivet. Precis som biblioteket var för mig. Där öppnades ännu ett hoppets rum genom litteraturen, läsandet och skrivandet. Till slut skulle de föra mig vidare till forskarutbildning, undervisning och forskning om bokläsning, konst och bibliotek. I backspegeln syns det klart och tydligt att inte heller jag hade funnits utan biblioteket. Jag hade såklart varit någon annan. Men utan samma utrymme att vara mig själv.

För tio år sedan fick Södertörns högskolebibliotek ett alldeles nytt och eget biblioteksrum. Detta firar vi ordentligt och låter hoppets ointecknade mellanrum lysa för alla som behöver ett större livsutrymme.

Hej Pamela Schultz Nybacka, lektor i organisation vid Örebro universitet, tidigare vid Södertörns högskola!

Pamela Schultz Nybacka

Pamela Schultz Nybacka.

Hur ofta besöker du själv biblioteket här på Södertörn?
– Mycket oftare nu när jag inte längre är anställd. Jag älskar att gå upp i ”flygplansloungen” (Tysta läsesalen) och slå mig ner i andras tystnad.

Under vilken ”hylla” i biblioteket spenderade du mest tid, själv som ung?
–  Jag satt inte långt från Astrid Lindgrens, Barbro Lindgrens och Maria Gripes böcker. Hce och Hcf vill jag minnas att jag letade upp i varje bibliotek.

Vilken roll fyller bibliotek i samhället tycker du, och om du får ”framtidsspana” hur tror du det ser ut om 20 år?
– Vet du hur STOR den frågan ter sig för en forskare…? Det är ju den rollen jag vill studera, ur olika vinklar, gång på gång…

Vet såklart inte hur det kommer att bli i framtiden, men jag hoppas på biblioteken som ett slags öppna och inkluderande bildningscentraler och arenor för reflektion. Ungefär som idag, alltså…

Biblioteket_jubileum

 

 

 

Grattis på 10-årsdagen!

I höst fyller Södertörns högskolebibliotek – byggnaden alltså – 10 år. Tioårsdagar ska firas – det handlar ju om att bli tvåsiffrig!

Biblioteket-i-kvallsljus-2

 

 

 

 

 

 

 

 

Tidigare biblioteksbyggnadenNär Södertörns högskola välkomnade sina första studenter hösten 1996 fanns det naturligtvis ett bibliotek med personal, böcker och Internet. Snart 20 år sedan och Internet var väldigt modernt. Speciellt på bibliotek. Biblioteket var till en början gemensamt med Hälsohögskolan och inreddes i Primus.

 

 

 

Interiör från tidigare biblioteksbyggnadDet gemensamma biblioteket utrustades med ett trettiotal datorer, som integrerades med högskolans gemensamma lokala nätverk, På så sätt fick användarna tillgång till SUNET och därigenom till LIBRIS; Internet och andra specialiserade referensdatabaser.
(Konnander: En ny högskola på Södertörn)

 

Redan från början fanns visionen om en specifik biblioteksbyggnad och år 2000 vann Christer Malmström Arkitektkontor AB arkitekttävlingen om ett nytt bibliotek. Förslaget med det vackra namnet ”undantag – regel” var en plan för ett bibliotek där det regelbundna bryts mot det oförutsägbara och där det är ett nöje att gå vilse.

 

 

Skiss biblioteket
Lyftkranar och byggställningar vid biblioteksbygget2002 tog styrelsen beslut om att biblioteket skulle byggas och till terminsstart 2004 välkomnades studenterna in i det nya biblioteket. Byggnaden lät snabbt tala om sig och besökarna strömmade till. Arkitektoniskt belönades byggnaden med Kasper Salin-priset bland andra. Konstnären Fredrik Wretman var med i skapandet av den unika ton som slår besökaren redan i entrén.

 

Nya biblioteket plan 5 vid dammen även kallad Buddhan- Ibland tycker jag om orange och ibland inte, säger Wretman som också har gjort en orange installation som fungerar som inredning i Tysta läsesalen i Södertörns högskolas bibliotek. Där står flygplansinspirerade läsefåtöljer och arbetsstolar i orange som kontrasterar mot en vattenfylld turkosblå skulptur i relief i golvet nedanför. (HD 2007)

 

 

 

Tysta läsesalenKänner ni inte igen er i bilden ovan? Vackert med turkost vatten, men vatten och bibliotek är inte gjorda för varandra. Vita fåtöljer och 3000 besökare varje dag visade sig inte heller funka så bra ihop.

 

 

 

 

Studenter sitter vid bord och studerar tillsammans

Foto: Henrik Peel

Funktionellt är det en byggnad att vara i, att plugga i. Själsligt är det en byggnad som ger kraft och motivation. Ett biblioteksrum som skapas och omskapas av våra studenter och användare dagligen. Ett biblioteksrum i dag är en miljö där det digitala på ett självklart sätt integreras i det fysiska och där vi inte längre är så ängsliga i tanken att vara modernast.

 

 

I en liten enkät förra hösten, svarade ca 50 studenter bla på frågan: Hur länge har du varit i biblioteket i dag? Svaret överraskade och överväldigade mig. I medel varar era besök i biblioteket 3 timmar och 20 minuter. Ni ger oss ett stort förtroende!
2.500 besökare per dag kan inte ha fel!

Under veckan med början 15 september firar vi födelsedagsbarnet! Det blir utställningar och tipsrunda i bibblan, försäljning av jubileumskassar, ett fulltecknat seminarium om biblioteksrummet  mm. Och strax efter halv fem på torsdagen utbringar vi en skål till Bibblan i biblioteksentrén! Välkomna!

Biblioteket 10 år- logotypen

 

 

 

 

SöderScholar – För våra användare

Jätteförvirrande. Den ska komma fram om man söker på titeln!

Tekniken strular eller förvirrar. Vi har alla varit med om det. På ett eller annat sätt. Vare sig det är vattenkranar, vägskyltar, tvättmaskiner, datorer, internetsidor, hårtorkar eller parkeringsautomater finns det risk för att något inte går som man vill. Vilken knapp ska man trycka på? Man kanske ska vrida på den här? Vänster eller höger, upp eller ned? Tekniken är inte alltid så intuitiv. Webben är inget undantag. Om en hemsida fungerar väl kan bero på var rubriker, knappar, länkar, sökrutor, textrutor, hjälptexter, menyer, mm. placeras. Webbdesign är ingen enkel historia. Det krävs förståelse för hur människor och datorer interagerar.

För vilka spelar vår design roll? Jo, för våra användare, naturligtvis, studenterna, men också lärare och forskare samt externa besökare. För dem ska webbplatsen vara användbar, vilket innebär att de ska kunna navigera sig genom vår webb och uppnå specifika mål på ett ändamålsenligt, effektivt och tillfredsställande sätt. Det är ingen enkel sak att åstadkomma, och det blir sällan perfekt från start. Det finns flera vägar att gå för att komma framåt. Vi vill gå en väg tillsammans med våra användare. Vi vill förstå deras behov. Men hur?

Hösten 2012 lanserades ett nytt sökverktyg på bibliotekets webbplats: SöderScholar. Genom verktyget kan användare söka efter flera olika typer av material, t.ex. böcker, e-böcker, tidskrifter, artiklar, doktorsavhandlingar, m.m. Direkt från start behövdes det göras förändringar eftersom sökverktyget skulle efterlikna högskolans grafiska profil. Bilden nedan visar kontrasten mellan SöderScholars utseende idag och dess ursprungliga form, systemet som kallas Primo (klicka för att förstora).

Skärmdumpar som visar Primo i jämförelse med SöderScholar

Skärmdumpar som visar Primo i jämförelse med SöderScholar.

I ett tidigt skede bestämdes det att användarna skulle vara med i utvecklingen. Kunde de verkligen fullgöra sin informationssökning i det nya verktyget? Från lansering till dags dato har flera användartester utförts. Under testerna har användarna försökt lösa uppgifter som ska spegla verkliga scenarion. Detta är ofta mycket givande. Flera frågor kan besvaras: Vilka uppgifter klarar användarna? Hur lång tid tar det? Vilka fel görs på vägen?

Genom dessa tester, vilket inte kräver speciellt många deltagare (3-5), kan de största designmissarna hittas. Utför man ett Thinking Aloud-test (dvs.användare ”tänker högt” samtidigt som de löser uppgifter) kan man t.ex. få kommentarer som denna:

Jag tycker överhuvudtaget att jag får alldeles för många och ”felaktiga” träffar. (…) Med datorer vet man inte. Maskiner är väldigt trubbiga och dumma, de kan t.ex. inte särskilja på olika betydelser av samma ord.

Även om testerna kartlägger problem med sökverktyget ges inte så mycket information om vad användarna faktiskt tycker. Därför har också enkätundersökningar genomförts, upplagda på bibliotekets webbplats. På så vis inkluderas användarna i en kombination av kvalitativa och kvantitativa studier.

Dessa studier pekade på flera saker som kunde bli bättre. Relevansrankning, filtrering, sortering, utökad sökning, terminologi, mina sidor, för att nämna några. För oss gäller det att prioritera dessa problemområden och ta hand om de viktigaste först. När vi har gjort ett par förändringar kan vi genomföra nya tester. Det är en designprocess som går i cykler. Förändra. Testa. Förändra. Testa, osv. Det brukar också vara lite steg däremellan. Och det kanske heller aldrig blir riktigt klart. Men å andra sidan är det en spännande och intressant procedur!

Skärmdumpar som visar gjorda förändringar med fasetterna

Skärmdumpar som visar gjorda förändringar med fasetterna.

Det som väntas kring höstens terminsstart är att SöderScholar kommer i en ny version. Den tydligaste förändringen är att fasetterna (filtreringen) har fått ett uppsving. Fasetterna kommer bli öppningsbara boxar, eftersom några av dem är mer relevanta än andra. Bort med överflödig information. Se bilden till höger. Relevansrankningen ska också ha blivit en snäpp vassare. Och en ny tidslinje, och…Ja, ni får se :)

Förhoppningsvis blir dessa förändringar till det bättre! Vi mycket tacksamma för respons, kommentera gärna nedan eller maila oss: biblioteket@sh.se.

 

 

 

Rickard Karlsson

Rickard Karlsson.

Hej Rickard, IKT-pedagog och en av de ansvariga för användarstudierna.

Vad är det roligaste med ditt arbete som IKT-pedagog?

– I mitt arbete som IKT-pedagog finns det en perfekt blandning från två världar: teknik och lärande. Teknikdelen ger utrymme för kreativitet och problemlösning, medan lärandedelen står för kontakt med användare där man försöker förstå deras behov och hur man kan hjälpa dem på bästa sätt. Det skapar många olika typer av utmaningar, vilket gör det hela till en varierande syssla.

Vad är den största och svåraste utmaningen, enligt dina erfarenheter, med att genomföra användartester?

– Att man aldrig kan förutsätta helt hur användare löser uppgifter. Man kan sitta bakom och observera och tycka att de ska hitta länken som för dem vidare, men de hittar ofta andra alternativ och vägar som man själv inte tänkt på. Då blir det också en utmaning att inte själv lägga sig i och hjälpa användarna, vilket kan vara lite frustrerande. Samtidigt kan man behöva förutse en del om hur användarna navigerar när man skapar testet, men det kan vara farligt att anta för mycket och låsa in sig för mycket på sitt eget spår.

Om du ska koppla av, slita dig från teknik och datorer en dag, vad gör du helst då?

– En lugn promenad i skogen med flickvännen är alltid trevligt.

Vilken trend inom webbdesign vill du INTE se igen?

– Saker som blinkar/rör på sig. Det blev nog ingen stor hit, men vissa tyckte tydligen att det var häftigt. Det får gärna försvinna för gott.

 

 

Så fick vi lite bildning med

Jag visar biblioteket för en delegation från utbildningsdepartementet. Vi traskar runt, jag berättar om verksamheten, om arkitektens visioner, att det är ett bibliotek som man ska gå vilse i och vi tittar på alla riktiga studenter som sitter och pluggar på riktigt och när vi är klara så tackar de för besöket: ”Jättefint bibliotek. Så fick vi lite bildning med!”

Ett bibliotek rymmer böcker. I böcker finns berättelser och kunskap. Utan böcker är det svårt att bli bildad men finns det böcker man måste läsa för att bli bildad? Lena Andersson, som i höstas fick ett fint pris, det skönlitterära Augustpriset, tillbringade en stor del av sin uppväxt i skidspåret. Hon var duktig och tränade på elitnivå. Men så ville hon något annat.

– Som 18-åring ville jag bilda mig, som jag sade. Jag ville förstå världen och visste att skönlitteratur var ett sätt. Men jag ville läsa böcker som var godkända av eliten. Jag hade idrottsvärldens syn på bildning.

Hon läste två tre böcker av varje Nobelprisvinnare i litteratur. Det var inte alltid njutbart.

Att läsa författare som fått det allra mäktigaste litterära priset är kanske det närmaste man kan komma den fina bildningskulturen. Jag har konsekvent fått en bok av årets pristagare av min pappa i julklapp. Kan hålla med Lena Andersson, det har inte alltid varit njutbart, och jag måste erkänna att alla har jag inte kommit igenom.

Men ibland hände det något. Särskilt Garcia Marquez och hans Macondo hänförde mig, öppnade ögonen för nya sätt att berätta, nya bekantskaper, sprängde gränser, jag förflyttades bortom det jag kände igen. Någonting skedde i mig själv.

Bildning är något som måste ske i en människa, i samtal med text, bilder, vänner mm. Bildning för vår tids bibliotek är inte att vara smakdomare eller att fastslå en lista med must-read-böcker. Bildning för ett modernt högskolebibliotek är att öppna upp för informationsflödet, för litteraturen, för tolkningar i  en tradition och ett sammanhang. Bildning är att skapa nya samtal, att stötas och blötas med sig själv och andra.

Att läsa böcker och låta sig inspireras hör ihop med bildning. Att ligga i hängmattan eller på bryggan och bläddra i tummade, sandiga pocketböcker hör definitivt sommaren till. Från biblioteket önskar vi alla en riktigt skön sommar. För den som vill läsa mer om bildning finns en nyutkommen Södertörnsantologi: ”Att växa som människa: Om bildningens traditioner och praktiker”.

 

Tidskrifter på surfplattan – en digital paradox?

Dags för en spaning om tidskriftens framtid i den digitala miljön. Jag tror mig nämligen ana att den klassiska tidskriftsformen konserveras när den flyttar in på surfplattan. En digital paradox?

Lite bakgrundsfakta: Vi har sett tendenser på att den vetenskapliga tidskriften håller på  att lösas upp i sina beståndsdelar, dvs. i artiklar. Att det snart kan vara slut på den vetenskapliga tidskriften som vi känner den i dag och därmed även Impact Factorn (som är en genomsnittsmått på tidskriftens kvalitet).

Krafter som pushar på tendensen: Det digitala mediets möjligheter, sökmotorer på artikelnivå, Open Access, och viljan att speeda upp publiceringstakten.

Krafter som motarbetat tendensen: Meriteringsmekanismer inom akademin, Impact Factorernas makt, förlagen och deras brandning, rådande konsensus forskarna emellan om vad som är de bästa/mest prestigefyllda tidskrifterna.

Och nu menar jag alltså att en av de senaste teknikprylarna stärker dessa konserverande krafter. Hur då? Jo, genom att släppa in dina tidskrifter på din surfplatta kan du nämligen simulera tidigare vanor. Du bläddrar i din favorittidskrift, sätter ett bokmärke vid en intressant artikel, kopierar artiklar att läsa sen, sätter upp tidskriften på en bra plats i hyllan. Glöm komplicerade hylluppställningssystem, gå på känsla: Vilka tidskrifter tycker jag matchar varandra snyggast i dag? Glöm också hundöron och skrynkliga sidor. Och framförallt: Glöm att ha koll på när det kommer nya nummer. När det finns en ny artikel dyker en liten röd siffra upp på omslaget. Dags att bläddra igenom senaste numret.

Så här ser min favorithylla ut för tillfället. Ganska påvert, jag vet, men en början, och jag ligger redan efter i läsningen…

hylla Browzine


Min personliga tidskriftshylla, appen BrowZine.

En sån här hylla kan du bygga och fylla med hjälp av appen BrowZine som biblioteket sedan årsskiftet prenumererar på. Gå till App store eller Google Play (fungerar för IOS och Android), ladda ner den och logga in med din vanliga SUNI-inloggning.

Jag skulle vilja säga att BrowZine i all sin trendighet och med sina digitala plustjänster (som möjlighet att öppna i andra läs- och referenshanteringsprogram, t.ex. EndNote, Mendeley, Notability, Good Reader) är en tydlig retroapp. I grunden handlar det om tidskrifter som de var förr. E-boken har alltid förknippats starkt med någon slags läsplatta som gör den lite mer ”äkta” – kan en digital text annars kallas för bok? I debatten har likheten/överensstämmelsen med en tryckt bok förts fram otaliga gånger.

För ett par månader sen kom en rapport från riksdagen med titeln ”En bok är en bok är en bok”. (Visserligen kommer man fram till att det bara är delvis sant. Det finns en fundamental skillnad mellan att köpa en vara och att få tillgång till en tjänst. Så är det bara.) Att e-tidskriften (till skillnad från den då sparsamt förekommande vetenskapliga e-boken) i universitetssammanhang slog igenom så snabbt för ca 15 år sedan kan vi nog tacka laserskrivarna för. Formatet lämpade sig utmärkt för en personlig print on demand. En övergångslösning. Antar att den digitala surfplatte-tidskriftshyllan också är en övergångslösning av något slag. Vart den leder vågar jag inte säga just nu, men att det finns en viss likhet med tidskriftshyllorna irl i biblioteket i dag är rätt tydligt. En tidskrift är en tidskrift är en tidskrift… Eller?

tidskriftshylla irl, plan 5, biblioteket Södertörns högskola


Plan 5, biblioteket Södertörns högskola.

 

Patricia Jonason om att använda öppna lärresurser i ämnet offentlig rätt

Intervju gjord av Jan Hjalmarsson, enhetschef för Enheten för lärande- och forskarstöd vid Södertörns högskolebibliotek.

___________________________________________________________________

Patricia JonasonPatricia Jonason, Jur dr, högskolelektor i offentlig rätt vid Södertörns högskola.

Inför höstterminen kommer ni inom ämnet offentlig rätt att börja använda öppna lärresurser i undervisningen? Hur kommer detta sig, och på vilket sätt har ni tänkt använda dessa?

Högskolelärandet befinner sig utan tvekan inför ett paradigmskifte inte minst på grund av att studenter som börjar studera på universitet tillhör generationen ”digital natives”. De delvis förändrade lärstilar som dessa studenter har i förhållande till tidigare generationer studenter innebär, för undervisningsverksamheten, en utmaning som användningen av öppna lärresurser kan bidra till att lösa, utan att för den skull ersätta de traditionella undervisningsformerna.

 

Högskolelärandet befinner sig utan tvekan inför ett paradigmskifte inte minst på grund av att studenter som börjar studera på universitet tillhör generationen ”digital natives”.

Samtidigt erbjuder informations- och kommunikationstekniken tillgång till en guldgruva av material som kan användas inom undervisningen. Det är dessa konstateranden som har lett till initiativet att använda öppna lärresurser i utbildningen. Exempelvis rekommenderas studenter som läser kurser där europarättsliga frågor behandlas att se en serie föreläsningar om EU-rätt som finns att tillgå på iTunes University. Under dessa föreläsningar, inspelade på engelska på ett franskt lärosäte, lyckas läraren som redogör för rättsfall från EU-domstolen att engagera en internationellt sammansatt klass av studenter på ett mycket exemplariskt sätt. Tack vare detta inslag får våra studenter möjligheten att fördjupa sina kunskaper i ämnet, i synnerhet EU-rätten, utifrån en ytterligare källa. Studenterna kan också hämta inspiration från dessa inspelade föreläsningar när de själva ska redogöra för rättsfall inför sina klasskamrater.

Ett annat inslag i våra kurser utgörs av ett inspelat föredrag, som kan laddas ner på Academic Earths webbsida som erbjuder gratis online videoföreläsningar från en rad olika universitet, i vilket en brittisk domare ger sina synpunkter på Europakonventionens påverkan på det brittiska rättssystemet. Denna föreläsning används som diskussionsunderlag i en magisterkurs om mänskliga rättigheter. Studenterna ska nämligen, utifrån det brittiska exemplet, föra en komparativ reflexion om Europakonventionens påverkan på det svenska rättssystemet.

Som sista exempel vill jag nämna en paneldebatt om offentlighetsprincipen som ägde rum under Almedalsveckan i somras och som ska användas som diskussionsunderlag under ett seminarium som behandlar offentlighetsprincipens tillämpning.

Hur tror du att det kan främja studenternas lärande?
Jag tror att öppna lärresurser utgör värdefulla kompletterande resurser till traditionella läromedel och undervisningsformer. De kan ge upphov till nya intressanta inslag och kan göra undervisningen mera levande och intresseväckande. Användningen av öppna lärresurser, i synnerhet utländska, kan genom det större perspektivet den tillför, ge studenterna ökade kunskaper om det studerade ämnet samt vara en stimulerande faktor i och med den implicita dialogen med omvärlden som denna användning möjliggör.

Jag tror att öppna lärresurser utgör värdefulla kompletterande resurser till traditionella läromedel och undervisningsformer.

Det anser jag i synnerhet vara fallet med föreläsningen om EU-rätten som jag nämnde förut och i vilken studenter från världens alla hörn studerar samma juridiska instrument som våra studenter.

Vidare kan införandet av dessa nya inslag stimulera studenternas muntliga deltagande och i längden förbättra deras färdigheter när det gäller muntlig framställning. Öppna lärresurser, med den variation av underlag både när det gäller innehåll, format och härkomst den innebär, kan tänkas kunna utgöra en väg för att möta studenternas olika förutsättningar, inte minst när det gäller kunskapsnivån, akademiska färdigheter och olika lärstilar.

(…) studenter från världens alla hörn studerar samma juridiska instrument som våra studenter.

Vilket stöd och vilken typ av kompetensutveckling är viktigt för dig som lärare när det gäller teknik och lärande?
Södertörns högskola tillhandahåller en bra plattform att bygga på. Jag deltog själv i den högskolepedagogiska workshopen ”Att använda öppna lärresurser i undervisningen” som var mycket inspirerande. Med tanke på de många oklara juridiska frågor som användningen av öppna lärresurser för med sig (det är bl.a. inte alltid självklart vad som får användas och hur det får användas, särskilt när alstret inte omfattas av Creative Commons) skulle en fördjupning av sådana aspekter också vara på sin plats. Man skulle också kunna önska sig att vår lärplattform Kurswebben vore mer anpassad för att använda öppna lärresurser i undervisningen.

1 2 3 7