månadsarkiv: oktober 2011

Vad vill högskolans hjärta?

Postat av
1

Dags för nästa hang-up i biblioteksvärlden. Om nr 1 är Framtiden så är nr 2 är en logisk följd av 1:an, nämligen Identitetssökande.  Om vi ska hitta vår plats i Framtiden måste vi bibliotek först lära känna oss själva och bestämma oss för vem vi vill vara. Och då menar jag inte Bibliotek som i Byggnaden och Böckerna i första hand utan Bibliotek som i den Verksamhet vi bedriver och vilka Värden vi vill stå för.

Att söka sin identitet är bitvis smärtsamt. Det ingriper ofrånkomligt ett ifrågasättande. Är vi den vi vill vara? Hur ser andra på oss? Är det den bild vi vill förmedla?

Folk i allmänhet litar på bibliotek i allmänhet (eller snarare på personalen i biblioteken). SOM-institutet bekräftar gång på gång att biblioteken är den samhällsinstitution som flest svenskar har förtroende för.  Mer än så faktiskt: Folk i allmänhet älskar bibliotek. I boken Bibliotek: Älskade vän kommenterar Annina Rabe klokt kärleken till bibliotek: ”institutioner brukar ju till att börja med inte älskas alls”. Kärlek i all ära, men blir vi älskade för det vi vill älskas för? Till viss del, ja, men jag misstänker också att kärleken till viss del bottnar i nostalgi från ”min barndoms bibliotek” med en Tant Brun som ledsagare mellan hyllorna.

Som ett modernt högskolebibliotek känns Tant Brun väldigt långt borta. Vi ingår i högskolan, vi har en pedagogisk roll som blir allt viktigare i tider av information overload och det finns stora behov hos studenterna att utarbeta strategier för att hitta rätt, sovra, referera och formulera sig självständigt.

Visst vill vi vara högskolans hjärta. Högskolans hjärta som en kraftfull pump och en pulserande ådra. Som en del av vårt identitetssökande har vi kommit fram till att det vi på Södertörns högskolebibliotek vill är att på ett kreativt och inkluderande sätt skapa förutsättningar för lärande. Självklart med dig som student, lärare eller forskare i fokus. Hur vi gör det? Jag vill illustrera genom att du får ta del av några kollegers berättelser ur vardagen. Och jag vill släppa fram röster från dig som vi möter i arbetet. Så kan den identitetsskapande processen fortgå.

Det är liksom magiskt!

Postat av
Svara

Vi bibliotekarier är besatta av framtiden. Som inträdesprov till utbildningen för typ 100 år sedan avkrävdes jag en uppsats om Framtidens bibliotek.  Vad jag skrev har jag lyckligtvis glömt, men om jag inte minns helt fel så stavades Framtiden i mitten av 90-talet Cyberspace och Internet. Vi nya bibliotekarier surfade på it-vågen och såg yrket i ett modernitetens skimmer. Det var magi att koppla upp sig mot utländska databaser, klicka sig runt på nätet i slowmotion och informera forskarna om våra fynd.

Nu är vi i Framtiden. Vi som jobbar på biblioteket och du som student, forskare, lärare, administratör eller besökare i största allmänhet, befinner oss i samma virtuella rum. Ett rum där vi kan mötas, prata med varandra, söka information, välja ut och läsa och reflektera. Ett rum där ni kommer med er expertis och era frågeställningar och vi bidrar med vår kunskap om kunskapen. Precis som i det fysiska biblioteket.

När vi arbetat fram vår nya webb har Personligt bemötande varit ett av våra ledord. Du skall känna dig lika personligt bemött på webben som du gör när du träffar vår personal in real life. Den kalla, opersonliga framtiden med datorer som styr våra liv à la Kalocain eller 1984 har vi passerat. Vi vill skapa en miljö där du som användare är aktivt inkluderad. Om vi lyckas är upp till dig att avgöra. I denna blogg får du chansen att möta flera av oss som är engagerade i biblioteket, kommentera och bidra med dina tankar.

Och magin i den nya tekniken, finns den kvar? Ja, skulle jag säga, men lite mer överraskande, där man minst anar. Som när jag i förrgår passerade vår nya återlämningsmaskin med chipläsare. ”Det är liksom magiskt!” utbrast en student. ”Boken åker in och kommer aldrig mer tillbaka”. Då kan jag avsluta med det bibliotek brukar börja med. Böcker. Och jag lovar, så illa är det inte hos oss att de aldrig kommer tillbaka. De har en plats i det virtuella och det fysiska rummet. Vad som är och inte är en bok är däremot en framtidsfråga som vi tar en annan gång.