månadsarkiv: december 2011

Är ett bibliotek med oordning i hyllorna ett bibliotek?

Postat av
5

Så här vid årsskiftet kan vi se tillbaka på ett biblioteksår fullt av händelser. En händelse som fått stor uppmärksamhet är att man på Stockholms universitetsbibliotek bytte hylluppställningssystem. Just detta tar studentkårens Gaudeamus upp i sin årskrönika som en av de viktigaste händelserna på SU under 2011.  Rubriken är ”Oordning i bokhyllorna på SUB.”

”Sedan årsskiftet 2010/2011 ställer universitetsbiblioteket, SUB, inte längre böckerna i bokstavsordning. Biblioteket ska gå över till siffersystemet Dewey, men böckerna sorteras tillfälligt efter inköpsdatum. Stor förvirring uppstår.”  

Man inser sprängkraften! Ett universitetsbibliotek som beslutar att ställa böckerna i oordning. Vad hände med bibliotekariernas välrenommerade ordning och reda-anda? Dewey är det amerikanska system för ämnesindelning av böcker som de flesta svenska högskolebibliotek (med KB i spetsen) nyligen gått över till. I internationaliseringens namn har man valt ett amerikanskt 1800-tals system som kodar om all världens kunskap till siffersviter. Så långt är vi med. Förvirringen uppstår när SUB deklarerar att man varken tänker använda detta ny-gamla system eller det invanda SAB-systemet för uppställning i hyllorna utan ett helt annat system, nämligen Nummerordning. Först kommer bok nr 1, sen nr 2, sen nr 3, oavsett ämne. Enkelt, nära på genialt. Om det är värdigt ett bibliotek eller inte är debattens kärnfråga. Det finns ett fint bibliotekariskt ord för det nya systemet. Numerus currens. Praktiskt och billigt i drift menar biblioteksledningen. Ska det bedrivas bibliotek eller bokförvaring? kontrar studenterna. Och fortsätter:

”Frågan låter kanske krass men den rymmer en större fråga om vart biblioteket är på väg. Behövs ens bibliotekarier i ett framtida bibliotek? Behövs det fysiska böcker? Vilket bibliotek vill vi studenter ha? Det är relevanta frågor som bör diskuteras. Från kårens sida hoppas vi att studenterna bjuds in i dessa diskussioner och får vara med och påverka enligt den rätt högskolelagen 2 kap. 7 § ger oss. ”

Hylluppställningsfrågan blev en språngbräda till frågan om bibliotekens framtid. Värmer en bibliotekariesjäl (besatta av framtiden som vi är) att studenterna vill diskutera bibliotekens framtid! Jag hoppas att även studenterna här på Södertörn vill vara med i den diskussionen! Vilket bibliotek vill ni studenter ha nu och i framtiden?

Varför inte börja i hylluppställningen. Ska de fysiska böckerna fortsatt stå i ämnesordning? Eller är det bara att luras eftersom en stor del av samlingen, den digitala och allt som är utlånat, inte finns i hyllan ändå? Och många böcker har ju inte en självklar ämnesindelning. Hur söker man smartast information i ett visst ämne?

För ett tag sedan ställde vi bl a frågan ”Tycker du det är svårt att hitta böcker i biblioteket?” till våra besökare. På den frågan svarade 20% ja. Med tanke på att det är ett väldigt basalt behov när man är på ett bibliotek har vi uppenbarligen inte nått ända fram. Ändå har vi böckerna i ordning tycker vi. Nån slags ordning i alla fall.

Att systematisera all världens kunskap

Postat av
4

 

Det mest utmärkande för oss bibliotekarier måste ändå vara driften att ordna upp och systematisera. En bekant till mig beklagade sig häromdagen över sitt kaos hemma. ”Jag tänkte på det, ni bibliotekarier har ju system för allting. Ni är ju bra på att ordna och så där. Det skulle jag behöva hemma.” Himla tur att inte antagningen till bibliotekarieutbildningen – eller de anställningsintervjuer jag genomgått för den delen – omfattat hembesök. Man behöver bara kika över tröskeln i vårt hem för att kaosbegreppet ska få en innebörd. Visst gör jag mina försök, som att ordna 14 halvfulla senapsburkar i kylen, men bibliotekens klassifikationssystem räcker dåligt för vardagen. Dessa system har helt enkelt högre ambitioner än så. Vi pratar universalsystem som skall omfatta och ordna upp all världens kunskap. De flesta svenskar har en relation till det s.k. SAB-systemet. Visst låter ”Hc” ”Qe” eller för den avancerade: ”Kfc.5″ bekant? SAB utvecklades ur praxis på svenska forskningsbibliotek och grunden lades 1921. Sen 1921 har världen utvecklats en del. Många företeelser fanns inte för 90 år sedan, världskartan såg annorlunda ut och den s.k. tidsandan var något annat. För den intresserade finns det en avhandling om SAB-systemet och förhållandet till det omgivande samhället. Joacim Hansson, professor vid Linnéuniversitetet, har undersökt om systemet avspeglar tillblivelsetidens ”ideologiska diskurs”. Och ja, konstaterar han, det går att läsa in normer och värderingar i systemets uppbyggnad. Ett snabbt öga på huvudklasserna talar sitt egna språk. Bokstaven A står, pinsamt men sant, för Bok- och biblioteksväsen, B för allmänt och blandat (min favo). Underuppdelningen i Historia (K) utgår från Sverige, och dråpligast är ändå Q, Ekonomi och Näringsväsen. Det börjar logiskt Qa: Nationalekonomi, Qb: Företagsekonomi, sen händer det nåt: Qc: Hem och hushåll, Qd: Lantrbruk, Qe: Trädgårdsskötsel, Qf: Skogsbruk, Qg: Jakt och fiske, Qi: Handel och Qg: Post- och televäsen. Bara att konstatera att det universella, allmängiltiga är hopplöst tidsbundet. Vi har ett etablerat klassifikationssystem som är föråldrat och, i en global tid, inskränkt och nationalistiskt. En konkurrent har dykt upp som sägs till viss del råda bot på det senare problemet. Det kallas Dewey, är amerikanskt, och bygger en struktur kring siffror istället för bokstäver. Kungl. biblioteket och ett antal bibliotek har gått över till detta. Och vi då? Jo då, till viss del skulle jag vilja säga. I katalogen har vi numera Dewey-klassning men ordningen i hyllorna har vi av pragmatiska skäl valt att behålla enligt SAB. Hur det kan gå om man rubbar på den ordningen ska ni få höra mer om i nästa blogginlägg.