Av Isabelle Ståhl, student på Södertörns högskola

På många bibliotek, exempelvis KB, riskerar man att bli avskjuten på bakgården om man gör ljud, snusar eller slår för hårt på datorns tangenter. En gång blev det slagsmål i KB:s tysta läsesal för att någon drack vatten för högljutt. Eftersom medelåldern är 85 år känner man sig alltid lite för ung för att ha existensberättigande. I SH-bibblan känner jag mig däremot gammal i jämförelse med alla de tonåriga a-kursarna som studsar förbi i ett moln av Britneyparfym och pratar om Justin Bieber och vad som händer i helgen. Hela deras humor är uppbyggd på internetmemer och det skrämmer mig lite att jag blivit så gammal att jag bara känner igen deras ord från analytiska kulturartiklar om 90-talister.

Men när man skriver en c-uppsats om fenomenologiska perspektiv på intet och tillvarons ofrånkomliga ångest är det faktiskt rätt skönt att sitta och lyssna på vad som försiggår i nittonåringarnas milt Hello Kitty-rosa värld. Den kontrasten tycker jag om med södertörnbibblan. Jag trivs i den flygplatsliknande monolitiska arkitekturen, nittiotalisterna som byts ut varje termin men alltid ser likadana ut, kombinationen av industridesignad historielöshet och klassisk, värdig, europeisk bildning.

På filosofiska institutionen i Lund verkade läroplanen vara utformad någon gång i mitten av 1700-talet och undervisningen hölls högst upp i ett ouppvärmt tornrum som hade lika lite kontakt med livet nere på jorden som den likstela analytiska filosofi man fick lära sig där. När jag kom till Södertörn insåg jag vad jag alltid hade saknat. I höstas efter en delkurs om Heidegger gjorde jag en radioessä i Obs i P1 om Heideggers syn på ångest som motkraft till dagens KBT-terapi. Jag har aldrig vågat pröva något liknande när jag pluggade i Lund, för där var man jämt tvungen att uttrycka sig i satslogiska termer för att våga påstå något, där befann sig filosofin i en steril lite kuvös långt bortom det upplevda. På SH-bibblan har jag hittat några av de böcker som betytt mest för mig. Skillnaden från andra bibliotek är att avståndet mellan texterna och livet inte känns lika stort. Där befinner sig det för länge sedan tänkta och det angelägna nuet väldigt nära varandra.

Vår gästbloggare Isabelle Ståhl är 23 år och läser filosofi C på Södertörns högskola.

Hon är även litteraturredaktör på Nöjesguiden, skriver krönikor i bl a Helsingborgs dagblad och Göteborgs-posten och är lärare på Folkuniversitetets skrivarakademi.

Favoritfilosofen är Heidegger och då Isabelle är ledig gillar hon att åka tåg, gärna till övergivna industriområden i östeuropa.
Isabelle bloggar på http://isabellestahl.wordpress.com.