Vi bibliotekarier är besatta av framtiden. Som inträdesprov till utbildningen för typ 100 år sedan avkrävdes jag en uppsats om Framtidens bibliotek.  Vad jag skrev har jag lyckligtvis glömt, men om jag inte minns helt fel så stavades Framtiden i mitten av 90-talet Cyberspace och Internet. Vi nya bibliotekarier surfade på it-vågen och såg yrket i ett modernitetens skimmer. Det var magi att koppla upp sig mot utländska databaser, klicka sig runt på nätet i slowmotion och informera forskarna om våra fynd.

Nu är vi i Framtiden. Vi som jobbar på biblioteket och du som student, forskare, lärare, administratör eller besökare i största allmänhet, befinner oss i samma virtuella rum. Ett rum där vi kan mötas, prata med varandra, söka information, välja ut och läsa och reflektera. Ett rum där ni kommer med er expertis och era frågeställningar och vi bidrar med vår kunskap om kunskapen. Precis som i det fysiska biblioteket.

När vi arbetat fram vår nya webb har Personligt bemötande varit ett av våra ledord. Du skall känna dig lika personligt bemött på webben som du gör när du träffar vår personal in real life. Den kalla, opersonliga framtiden med datorer som styr våra liv à la Kalocain eller 1984 har vi passerat. Vi vill skapa en miljö där du som användare är aktivt inkluderad. Om vi lyckas är upp till dig att avgöra. I denna blogg får du chansen att möta flera av oss som är engagerade i biblioteket, kommentera och bidra med dina tankar.

Och magin i den nya tekniken, finns den kvar? Ja, skulle jag säga, men lite mer överraskande, där man minst anar. Som när jag i förrgår passerade vår nya återlämningsmaskin med chipläsare. ”Det är liksom magiskt!” utbrast en student. ”Boken åker in och kommer aldrig mer tillbaka”. Då kan jag avsluta med det bibliotek brukar börja med. Böcker. Och jag lovar, så illa är det inte hos oss att de aldrig kommer tillbaka. De har en plats i det virtuella och det fysiska rummet. Vad som är och inte är en bok är däremot en framtidsfråga som vi tar en annan gång.