En sak hade bibliotekscheferna och affärsmännen gemensamt. Drömmen om det digitala biblioteket med tillgång till den samlade kunskapen. De var också relativt ense om vägen dit. Att skanna in de världsledande bibliotekens bestånd skulle onekligen ge en god bas för kunskapsinhämtning. Och affärsmännen, kända för sin handlingskraft och sitt kapital, satte helt sonika igång. Med bibliotekschefernas goda minne byggde de upp små labb och anställde folk som hämtade böcker från biblioteken, skannade och skannade och skannade. En del bibliotek satte en gräns vid upphovsrättsskyddat material, andra tolkade lagen kreativt och menade att inskanningen kunde betraktas som ”fair use”, ta vad ni vill. Platsen var USA och året 2002.
Efter ett tag började författare hitta texter ur sina egna böcker på nätet. Konstigt tyckte de eftersom ingen frågat dem om lov. Förklaringen var att Google handlade efter devisen: Gör först, låt juristerna städa upp sen. Ett antal författare och förläggare blev så upprörda att de beslöt sig för att stämma Google och långa förhandlingar inleddes. Sommaren 2009 hade de enats om en 385 sidor lång förlikning. Författare och förläggare skulle kompenseras ekonomiskt och Google fick bl a exklusiv rätt att sälja åtkomst till alla böcker som inte fanns i tryck men var upphovsrättsligt skyddade. Ville en författare inte vara med krävdes det ett aktivt agerande. I förhandlingarna ingick inte bibliotekens företrädare och det var inte så här de tänkt sig att tillgången till det digitala biblioteket skulle lösas. Visionen må ha varit gemensam, men hur och på vilka villkor den skulle förverkligas var man inte överens om. Robert Darnton, överbibliotekarie vid Harvard University uttryckte ampert: ”Google skulle få monopol på tillgång till kunskap.”
Nu kunde Robert och hans kolleger snart andas ut. Förlikningen godkändes inte av domstol. Skanningsfesten var över. Kvar fanns visionen. Robert Darnton, ansvarig för kanske världens mäktigaste universitetsbibliotek, ville inte släppa taget. Den här gången skulle drömmen uppfyllas i sann biblioteksanda, utan vinstsyfte. Syftet var ”the public good” och upphovsrätten skulle respekteras och följas. Han samlade en grupp inflytelserika personer och på ett möte i Harvard gjordes planerna för Digital Public Library of America upp. I april 2013 skulle det lanseras. Och, planenligt, för en dryg vecka sedan kunde man för första gången besöka DPLA. DPLA är en samlingsnod för museer, bibliotek och andra institutioners samlingar. Ett digitalt bibliotek där man kan strosa omkring och lite slumpvis upptäcka nya saker eller söka i sökrutan. Och som i ett allmänt bibliotek kostar åtkomst till kunskap ingenting.
En del problem återstår att lösa, varav åtkomst till upphovsrättsskyddat material är det kanske viktigaste och svåraste. Men Robert är optimist och sneglar t ex på Norges Bokhylla.no där man med hjälp av avtalslicenser gjort det möjligt att visa böcker skyddade av upphovsrätt.
Man kan med rätta ifrågasätta begreppet ”digitalt bibliotek”. Är inte Internet i sig ett digitalt bibliotek som Google gör sökbart? Googles styrelseordförande, Eric Schmidt, förklarar i en intervju i söndagens SvD ”Google grundades för att sprida information till alla. En sidoeffekt av detta var att vi utvecklade en reklamverksamhet som har skapat jättefina ekonomiska resurser.” Och det är den sidoeffekten som DPLA vänder sig mot. Ett digitalt allmänt bibliotek ska vara just allmänt och fritt tillgängligt i samma anda som våra fysiska allmänna bibliotek.
T o m 12 maj finns dokumentären om Googles skanningsprojekt tillgänglig på SvtPlay K Special – Google och det litterära världsarvet
DPLA har en syster i Europa: Europeana
