Dags för nästa hang-up i biblioteksvärlden. Om nr 1 är Framtiden så är nr 2 är en logisk följd av 1:an, nämligen Identitetssökande.  Om vi ska hitta vår plats i Framtiden måste vi bibliotek först lära känna oss själva och bestämma oss för vem vi vill vara. Och då menar jag inte Bibliotek som i Byggnaden och Böckerna i första hand utan Bibliotek som i den Verksamhet vi bedriver och vilka Värden vi vill stå för.

Att söka sin identitet är bitvis smärtsamt. Det ingriper ofrånkomligt ett ifrågasättande. Är vi den vi vill vara? Hur ser andra på oss? Är det den bild vi vill förmedla?

Folk i allmänhet litar på bibliotek i allmänhet (eller snarare på personalen i biblioteken). SOM-institutet bekräftar gång på gång att biblioteken är den samhällsinstitution som flest svenskar har förtroende för.  Mer än så faktiskt: Folk i allmänhet älskar bibliotek. I boken Bibliotek: Älskade vän kommenterar Annina Rabe klokt kärleken till bibliotek: ”institutioner brukar ju till att börja med inte älskas alls”. Kärlek i all ära, men blir vi älskade för det vi vill älskas för? Till viss del, ja, men jag misstänker också att kärleken till viss del bottnar i nostalgi från ”min barndoms bibliotek” med en Tant Brun som ledsagare mellan hyllorna.

Som ett modernt högskolebibliotek känns Tant Brun väldigt långt borta. Vi ingår i högskolan, vi har en pedagogisk roll som blir allt viktigare i tider av information overload och det finns stora behov hos studenterna att utarbeta strategier för att hitta rätt, sovra, referera och formulera sig självständigt.

Visst vill vi vara högskolans hjärta. Högskolans hjärta som en kraftfull pump och en pulserande ådra. Som en del av vårt identitetssökande har vi kommit fram till att det vi på Södertörns högskolebibliotek vill är att på ett kreativt och inkluderande sätt skapa förutsättningar för lärande. Självklart med dig som student, lärare eller forskare i fokus. Hur vi gör det? Jag vill illustrera genom att du får ta del av några kollegers berättelser ur vardagen. Och jag vill släppa fram röster från dig som vi möter i arbetet. Så kan den identitetsskapande processen fortgå.