”I ena ringhörnan : en surfare uppkopplad mot 200 miljoner sidor information på internet. I den andra: en bibliotekarie som har 14 mil böcker till sitt förfogande.”
Året är 1998. På Carolina Rediviva springer Bibliotekarien upp och ner i spiraltrapporna, letar böcker, bläddrar. På ett kontor sitter ”Surfaren” och Altavistar. Vem får snabbast fram rätt svar på faktafrågorna i Expressens boxningsmatch? Bibliotekarien versus internet. Boken versus tekniken. Expressen-artikeln hittar jag i Mediearkivet, ett kommersiellt ägt tidningstextarkiv som högskolan har prenumeration på. Du kommer åt det på campus och om du är student eller personal på SH kan du logga in hemifrån. Totalt ryms artiklar från ca 400 tidningar, med start för flera av dagstidningarna från tidigt 90-tal.
Att slå upp en gammal tidning är som att åka Skalmans tidsmaskin och äldre dagstidningar är viktigt källmaterial för forskning. Vill man se hela originaltidningen med layout, annonser etc. är det mikrofilm som gäller. Mikrofilm som ska rullas upp, föras in i otympliga specialapparater och läses i speciella mikrofilmsrum. På vårt bibliotek har vi ett litet mikrofilmsrum med DN i mikrofilm fr.o.m. 1945 och löpande. På Kungliga biblioteket finns ett stort mikrofilmsrum i källaren med samtliga svenska dagstidningar fr.o.m. 1979 och det lär finnas stammisar där som när de en gång klivit in aldrig kommer ut. Vecka in och vecka ut vevar de sig igenom första världskrigets utbrott, krigsslut, bortsprungna hundar i Norrtälje, rea på Tempo. Med mera. Att veva sig fram till det man söker kräver oändligt många timmar och starka armar. Drömmen är förstås att ha ett digitalt, sökbart arkiv av dagstidningar på webben. Kungliga biblioteket försöker med hjälp av EU-medel uppfylla drömmen genom digitaliseringsprojektet Digidaily. Aftonbladet och Svenska Dagbladet ska bli sökbara på nätet i sin helhet från första utgåvan 1830 respektive 1884. De söndervittrande tidningsläggen, transporteras upp till Fränsta i skogarna utanför Ånge och skannas in. Sen kastas de (lugn, det finns dubbletter på KB). Allt publicerat före 1850 kommer att vara fritt tillgängligt på nätet. Dvs. 20 år av Aftonbladet och 0 år av Svenska Dagbladet. Resterande år måste läsas på datorer placerade på KB i Humlegården. Varför den magiska gränsen 1850? Jo, det är finurligt uträknat. Skyddstiden är enligt lag 70 år efter upphovsrättsinnehavarens död. Alltså måste skribenterna helt säkert ha varit döda sedan åtminstone 1942. Om man sen räknar med att några kan ha blivit 90 år, då måste de ha fötts senast 1852. Och man vet ju inte, kanske skrev/ritade någon av journalisterna sitt första alster som nyfödd. Alltså 1850 som gräns. Riskfritt. På sikt hoppas man på avtalslicenser som en möjlig väg att göra materialet tillgängligt för den som faktiskt befinner sig utanför Stockholm. Och förhoppningsvis flyttas gränsen fram ett år för varje år som går.
Men hur gick det i matchen Bibliotekarien versus Surfaren? 6-4 till Bibliotekarien. Man kan ju ana hur matchen skulle slutat i dag, nu när såväl Bibliotekarier som tryckta tidningar och böcker har släppts in på internet. Knockout. Stackars surfaren.