Det mest utmärkande för oss bibliotekarier måste ändå vara driften att ordna upp och systematisera. En bekant till mig beklagade sig häromdagen över sitt kaos hemma. ”Jag tänkte på det, ni bibliotekarier har ju system för allting. Ni är ju bra på att ordna och så där. Det skulle jag behöva hemma.” Himla tur att inte antagningen till bibliotekarieutbildningen – eller de anställningsintervjuer jag genomgått för den delen – omfattat hembesök. Man behöver bara kika över tröskeln i vårt hem för att kaosbegreppet ska få en innebörd. Visst gör jag mina försök, som att ordna 14 halvfulla senapsburkar i kylen, men bibliotekens klassifikationssystem räcker dåligt för vardagen. Dessa system har helt enkelt högre ambitioner än så. Vi pratar universalsystem som skall omfatta och ordna upp all världens kunskap. De flesta svenskar har en relation till det s.k. SAB-systemet. Visst låter ”Hc” ”Qe” eller för den avancerade: ”Kfc.5″ bekant? SAB utvecklades ur praxis på svenska forskningsbibliotek och grunden lades 1921. Sen 1921 har världen utvecklats en del. Många företeelser fanns inte för 90 år sedan, världskartan såg annorlunda ut och den s.k. tidsandan var något annat. För den intresserade finns det en avhandling om SAB-systemet och förhållandet till det omgivande samhället. Joacim Hansson, professor vid Linnéuniversitetet, har undersökt om systemet avspeglar tillblivelsetidens ”ideologiska diskurs”. Och ja, konstaterar han, det går att läsa in normer och värderingar i systemets uppbyggnad. Ett snabbt öga på huvudklasserna talar sitt egna språk. Bokstaven A står, pinsamt men sant, för Bok- och biblioteksväsen, B för allmänt och blandat (min favo). Underuppdelningen i Historia (K) utgår från Sverige, och dråpligast är ändå Q, Ekonomi och Näringsväsen. Det börjar logiskt Qa: Nationalekonomi, Qb: Företagsekonomi, sen händer det nåt: Qc: Hem och hushåll, Qd: Lantrbruk, Qe: Trädgårdsskötsel, Qf: Skogsbruk, Qg: Jakt och fiske, Qi: Handel och Qg: Post- och televäsen. Bara att konstatera att det universella, allmängiltiga är hopplöst tidsbundet. Vi har ett etablerat klassifikationssystem som är föråldrat och, i en global tid, inskränkt och nationalistiskt. En konkurrent har dykt upp som sägs till viss del råda bot på det senare problemet. Det kallas Dewey, är amerikanskt, och bygger en struktur kring siffror istället för bokstäver. Kungl. biblioteket och ett antal bibliotek har gått över till detta. Och vi då? Jo då, till viss del skulle jag vilja säga. I katalogen har vi numera Dewey-klassning men ordningen i hyllorna har vi av pragmatiska skäl valt att behålla enligt SAB. Hur det kan gå om man rubbar på den ordningen ska ni få höra mer om i nästa blogginlägg.