Etikettarkiv: lärande

Kritisk informationssökning före frukost

Postat av
Svara

TEMA: Kritisk informationssökning

Av Hanna Sveen, lektor i engelska och programsamordnare för ämneslärarutbildningen vid Södertörns högskola

Det är maj månad och vi sliter hårt på högskolan med studenternas självständiga arbeten. Studenterna skriver, handledarna handleder, examinatorerna examinerar och många samtal förs om förmågan att kritiskt hitta, tolka och värdera information. Hur speglas den förmågan i studenternas arbeten? Samtidigt i en grundskola inte långt borta, arbetar eleverna med projekt om Sveriges landskap.

För en förälder till en sådan elev är frågorna om källkritik så aktuella att hon blir förskräckt när eleven sin vana trogen helt sonika googlar fram information om ett landskap, kopierar och klistrar in i sitt eget dokument. Utan källhänvisning! Föräldern upplever ett systemfel och känner att något måste göras. Om eleverna inte lär sig nödvändigheten av att redovisa var informationen kommer ifrån samtidigt som de lär sig att hitta information, blir det ett problem längre fram i livet. Inte bara vid högre studier, utan även annars – kanske om man har tänkt skriva en kokbok till exempel.  Något måste göras.

Efter en orolig natt ser föräldern i arla morgonstund att elevens lärare är tillgänglig på chatten. Föräldern provar att inte skjuta upp till morgondagen vad den kan göra idag, och ber om att få träffas innan skoldagen börjar. När föräldern vaknat till lite och sitter i ett tomt klassrum innan klockan åtta, mitt emot läraren som oroligt undrar om det hänt något med eleven, inser hon att kritisk informationssökning må vara viktigt, men att den här situationen blev lite obalanserad.

Som tur var är läraren en mycket kompetent och förstående person, och mina drastiska åtgärder ledde ändå till en givande och intressant diskussion om informationssökning där på morgonkvisten. Och visst visade det sig att vi delade inställningen till detta skolarbetes natur och genomförande (förbättringspotential), och att de i klassrummet visst hade diskuterat och värderat olika källor och olika sätt att söka information. Så jag gick därifrån lugn och trygg i förvissningen om att kritisk informationssökning diskuteras i klassrummen, och glad över skolans och lärarens kompetens och inställning. Också lite skamsen över att ha oroat läraren, men ändå tacksam att hon tog min passion för källkritik på rätt sätt.

Jag tror alltså att vanan att redovisa var informationen kommer ifrån måste grundläggas från början. Ingen kräver förstås kompletta litteraturhänvisningar eller korrekt citatteknik från en 10-åring, men att vänja sig vid att tala om var informationen hämtas är en bra vana, till exempel ”så här står det på baksidan av boken”, eller ”för det här arbetet har jag läst på dom här hemsidorna”.

Om Hanna

Hanna SveenVad har du för bakgrund?
Jag disputerade i engelsk språkvetenskap vid Uppsala universitet 2006 och har arbetat som lektor i engelska framför allt på Södertörns högskola sedan dess, men även på Örebro och Stockholms universitet och på Vassar College i USA. Sedan 2011 är jag också programsamordnare för ämneslärarutbildningen på Södertörn. I min avhandling undersökte jag språket i barn- och ungdomslitteratur, och lyckades på så vis förena två av mina passioner. Ett nyare forskningsintresse är handledning av akademiskt skrivande.

Har du någon okänd talang?
Det kan hända att jag gör lite dansmoves från 90-talet om andan faller på.

Vad gör du för att samla krafter?
Värms av solen, promenerar på torr asfalt, lyssnar på musik, läser.

Hur får vi gymnasieelever redo för högskolestudier?

Postat av
Svara

TEMA: Kritisk informationssökning

Av Elisabet Brandberg & Maria Åsberg, Nacka gymnasiums bibliotek

Ika Jorum beskrev i sitt blogginlägg Senaste nytt eller det som någon har tänkt för längesen? vårt pågående samarbetsprojekt kring elevers och studenters informationskompetens.

Sedan 2011 finns en ny läroplan för gymnasieskolan, GY11, där både examensmål och centralt kursinnehåll betonar att eleverna under sin gymnasietid ska utveckla sina färdigheter i källkritisk informationsanvändning och vetenskapligt förhållningssätt. Det avslutande Gymnasiearbetet (100 p) i år 3 ska sedan vara ett kvitto på att eleverna är förberedda för högskolestudier.

För oss på Nacka gymnasiums bibliotek innebär samarbetsprojektet med Södertörns högskola att vi får möjlighet  att ta fram en modell för utveckling av gymnasieelevers  informationskompetens. Hittills har vi träffat representanter från högskolans disciplinnämnd och studieverkstad där vi fått ta del av erfarenheter kring akademiskt skrivande samt kring citat- och plagiatärenden. Ett annat tema för våra arbetsmöten har varit gymnasiets och högskolans förhållningssätt till Wikipedia. Nu fokuserar vi på resultaten från de inledande observationstillfällena av varandras undervisning i källkritisk informationsanvändning.

Hur kan gymnasieelevers undervisning i källkritisk informationsanvändning se ut idag?

I det första undervisningsmomentet i år 1 på Samhällsvetenskapsprogrammet, inriktning beteendevetenskap, börjar eleverna med att söka i Google utifrån förhoppningar om att hitta snabba svar. Vi diskuterar och problematiserar därför träfflistan utifrån ett källkritiskt perspektiv. På så sätt kan vi lyfta frågor kring Wikipedia, skolarbeten/uppsatser, diskussionsforum, privata hemsidor/bloggar, massmedier och information från myndigheter/organisationer. Vi visar också på andra ingångar till att hitta information, t ex skolans digitala lärresurser . Vid ett andra lektionstillfälle ger vi mer praktisk handledning utifrån elevernas individuella frågeställningar. Eleverna kan också återkomma till ett blogginlägg vi publicerat inför det aktuella undervisningsmomentet.

Hur går vi vidare?

Vi kan se att vår handledning i informationssökning ger resultat, då eleverna ofta återkommer till biblioteket med fördjupade följdfrågor. I elevernas arbeten ser vi också att de, förutom Google, använder fler andra ingångar till informationsresurser. Eleverna behöver däremot ytterligare stöd för att utveckla sin källkritiska medvetenhet, något som även studenterna på högskolan uttryckte att de borde fått mer från gymnasiet. Vi kan också se att elever under sin gymnasietid behöver handledas mer i vetenskapligt skrivande, inte bara hur man refererar utan även underbygger resonemang för att kunna dra egna slutsatser. Utifrån detta behöver också vi prova nya pedagogiska metoder för att utveckla vår undervisning.

Vi, Ika från högskolebiblioteket, och två lärare från Samhällsvetenskapsprogrammet kommer att diskutera en progression för dessa elever och inför hösten planerar vi att arbeta med nya observationer. Tanken är att sammanföra elever och lärarstudenter vid ett studiebesök på Södertörns högskola, där eleverna får en första introduktion till en akademisk miljö med lärarstudenter som mentorer.

Om Elisabet och Maria

Maria och Elisabet, Nacka gymnasiums bibliotek. Foto: Helena SchyllerVad har ni för bakgrund?
Elisabet: Bibliotekarie sedan 1991, arbetat mest på folkbibliotek men på Nacka gymnasium sedan 2010.
Maria: Studier i litteraturvetenskap som övergick i en magisterexamen i biblioteks- och informationsvetenskap, med inriktning IKT. Sedan dess har jag framför allt arbetat på skolbibliotek men också som medicinsk bibliotekarie på Karolinska Universitetssjukhuset.

Vad är det bästa med att arbeta på gymnasiebibliotek?
Elisabet: Att ingen dag är den andra lik och att man hela tiden lär sig nya saker av de fantastiska elever man möter.
Maria: Mötet med eleverna, varierande arbetsuppgifter och att man har stora möjligheter att påverka hur verksamheten ska se ut.

Vad gör ni för att samla krafter?
Elisabet: Löptränar, läser, fikar och spelar World of Warcraft.
Maria: Fjällvandrar på sommaren och åker skidor på vintern. Däremellan alldeles för många tv-serier.

 

Utan känslor stannar skolan

Postat av
Svara

Av Lisa Öberg, akademisk chef för lärarutbildningen, Södertörns högskola

Hemma hos mig finns en ärvd gammal hylla. Där står mormors slitna exemplar av Folkskolans läsebok utgiven 1899.

När man lägger den tunga boken på rygg faller alltid samma illustration upp. Mormor, hennes fyra syskon och många andra unga läsare har fascinerat begrundat samma bild. Ett till synes sovande barn ligger på marken. En död ren sticker upp ur snön. Barnets kropp är dramatiskt placerad i teckningens diagonalplan, och balanseras i kompositionen av den sörjande mamman, på knä i snön. Under bilden en rubrik: ”Ihjälfrusen lappgosse”.

1899 var skolplikten i Sverige fyra år, så den omskakande bilden var avsedd för sju- till elvaåringar.

När jag bläddrar i mormors tjocka, läderinbundna läsebok slår mig bristen på tillrättaläggande. Esaias Tegnérs sinnesjukdom beskrivs i senare delen av boken. ”Svårmod, ärftligt i hans slägt, började lägga sin tunga hand på hans hjässa. Ögonblick av sinneförvirring märktes”. Detta skrivs för elvaåringar!

Bild och text kryddas med emotionellt (upp)rörande fakta. Utgivaren verkar inte förvänta sig att barns känslor är särskilt mycket annorlunda än vuxnas.

I läseboken trängs dåtidens största författare, H.C Andersen, Fredrika Bremer, Johan Olof Wallin, Laura Fittinghoff, Gunnar Wennerberg och Zacharias Topelius. Två konstnärer som gjort förlagor till illustrationer är Carl Larsson och Anders Zorn. Innehållet är nationalistiskt för att inte säga chauvinistiskt, och idealen stenhårt konservativa. Men sidorna är fyllda med konstnärligt gestaltad text och bild, och mycket poesi.

Jag tänker på Folkskolans Läsebok när lärarutbildningen planerar samarbete mellan konstnärer och lärare i högskolans mer traditionella akademiska ämnen. För drygt ett år sedan anställde ju högskolan lärare i dans, musik, bild och drama. Dessa elva lärare undervisar sedan ett år i estetiska lärprocesser inom lärarutbildningen.

Inom lärarutbildningen menar vi att kunskap inte bara bärs av teoretiska och empiriska studier, utan även av konstnärliga verk. Och bra konst talar till känslorna samtidigt som vi lär oss något. Men känslor är aldrig enkelt. Känslor låter sig inte styras. Känslan finns, och den är inte alltid förväntad eller ”rätt”.

Ibland blir studenter och lärare rädda för vad som kan hända med högskolemässigheten när känslor väcks och gestaltas. Ändå tror jag att vi är på rätt väg. Vi släpper in känslorna i lärarnas och förskollärarnas vetenskapsbaserade utbildning. Vi reflekterar över hur pedagoger kan motivera barn och ungdomar till lärande också genom att iaktta oss själva. Lusten att lära lever av känslor. Nyfikenhet och glädje, men även rädslor och ilska.

Och vad händer om fritidens filmer och dataspel får monopol på elevers känslor och fantasi? Om barns behov av känslor, passion, fascination, skräck och förundran endast möts av kommersiella produkter?

När skolan förtråkigas finns risken att allt spännande händer utanför skolan. Skräcken för mig är en skola som bara vill vara en faktaförmedlande maskin, även om det är eleverna själva som ”forskar”.

Vi får inte vara rädda för känslor i skolan, och för passionerade människor, för de stora existentiella frågorna. Men det handlar inte bara om glädje, nyfikenhet och passion. Vi som är lärare idag ska också kunna tala med barn om det allra sorgligaste och mest obegripliga.

Utan känslor stannar skolan.

Lisa Öberg…

Vad har du för bakgrund? Jag är en urtidsödla på Södertörn, men hade faktiskt ett liv även före 1996. Efter ämneslärarexamen 1972 vid Göteborgs universitet jobbade jag i Järfälla och Huddinge. Då upptäckte jag hur kul det var att undervisa i historia – inget annat ämne gav sådant utlopp för elevernas fantasi. Eftersom jag inte var behörig i historia började jag plugga igen vid Stockholms universitet. Efter att ha varit inskriven 23 år (!) lämnade jag Historiska institutionen med en doktorsexamen. Under tiden utbildade jag bland annat yrkesverksamma barnskötare och hemtjänstspersonal i samhällskunskap och psykologi, och gjorde research och synopsis till historiska utställningar på Stockholms Stadsmuseum.

Senaste konferens du var på? Det var den årliga nationella lärarutbildningskonferensen i våras. Lärarutbildare är passionerade människor med stort sug efter nya kunskaper. Det är ett himla liv på de där konferenserna.

Har du någon okänd talang? Jag är ganska bra på att steka tunna pannkakor som är frasiga och håller ihop. Har en gammal skolköksformel i huvet och kan svänga ihop en smet för 2 eller 20 personer.

Vad gör du för att samla krafter? Stannar i sängen helst både lördag och söndag förmiddag. Simmar minst en gång varje vecka på Kronobergsbadet som är rymligt, lugnt och rent. En bra simhall ger den ideala kombinationen av njutning och träning. När jag pensioneras ska jag starta en simhallsblogg för alla badälskare! Det hittills bästa badet alla kategorier blir nog Experium i Sälen.

Bildning i praktiken

Postat av
Svara

TEMA: Bildning

Av Jan Hjalmarsson, enhetschef på enheten för lärande- och forskarstöd
Södertörns högskolebibliotek

Hur kan vi på biblioteket bidra till lärande och bildning idag? Och hur kan ny teknik relateras till bildning? Dessa frågor har dykt upp i olika samtal hos oss den senaste tiden. I detta inlägg tänkte jag – helt enkelt – ta tillfället i akt att fundera vidare. I ett samhälle som präglas av globalisering, snabb teknisk utveckling och en massiv tillgång till information betonas nya kunskaper och färdigheter som förmågan att söka, värdera och använda information. Dessa förmågor kopplas i sin tur ihop med begrepp som datorkompetens, informationskompetens, mediekompetens eller digital kompetens. Begreppen har lanserats inom olika sammanhang för att beskriva en slags nyckelkompetens som anses vara central för en aktiv medborgare i dagens samhälle. Tekniken ger oss tillgång till information som sedan måste tolkas och sättas in i ett sammanhang för att kunna användas. Dessa kunskaper och färdigheter ser jag som en viktig del av ett bildningsbegrepp idag. I högskolans nya forsknings- och utbildningsstrategi betonas en breddning av bildningsbegreppet. Här står bland annat att: ”Bildning inbegriper förmågan att förhålla sig kritisk och informerat till vår tids stora frågor, till exempel samhällsutvecklingen, teknologin och miljön”. Denna breddning av begreppet öppnar, på ett mycket positivt sätt, upp för en förnyad diskussion.

Tekniken ger oss nya möjligheter inom högre utbildning att arbeta med bildning och pedagogisk utveckling. Hur kan vi konkretisera detta i vårt dagliga arbete? Vad kan vi ge för stöd och verktyg till er lärare för att integrera ett bildningsperspektiv i utbildningarna? Det finns såklart flera ingångar, men här några viktiga delar i detta arbete:

  • Att vi tillsammans med er, lärare och studenter, arbetar fram undervisningsinslag där ämnesinnehållet relateras till samtida samhällsfrågor och där informationssökning på nätet och källkritisk informationsanvändning är en integrerad del.
  • Att vi via nätet tillhandahålla alternativa sökverktyg, databaser och digitala verktyg för kommunikation till produkter som till exempel Google och Facebook. (Dessa gigantiska företag som alltmer ägnar sig åt att ge oss den information som vi redan känner till och kartlägger våra beteenden på nätet för kommersiella syften.)
  • Att vi tillsammans mer er lärare arbetar fram modeller för att på ett genomtänkt sätt använda IKT (informations- och kommunikationsteknik) i undervisning för studentaktiva arbetsformer samt ge utrymme för olika lärstilar.
  • Att vi har ett uttalat pedagogiskt förhållningssätt i våra möten och samtal med er studenter. Om vi utgår från era erfarenheter ger det oss stora möjligheter att på ett kreativt och inkluderande sätt skapa goda förutsättningar både lärande och bildning.

Att väcka er nyfikenhet, våga utmana er och ge utrymme för diskussion och reflektion. Här ligger vår största utmaning idag. Jag avslutar här med en fråga som vuxit fram i och med skrivandet av detta inlägg: Kan och bör lärande och bildning, precis som forskning och utbildning, ses som två sidor av samma mynt?

 

Jan Hjalmarsson…

Vad har du för bakgrund?
Jag har arbetet på högskolan och biblioteket sedan 1996. Tyngdpunkten i mitt arbete har i princip hela tiden varit inriktad på IKT, undervisning och lärande. Jag har sedan 2003 arbetat med stöd för högskolans nätbaserade utbildningar och högskolepedagogik. Sedan ungefär ett och halvt år tillbaka är jag enhetschef på biblioteket för Enheten för lärande och forskarstöd. Jag har studerat litteraturvetenskap och historia vid Lunds universitet. Efter dessa studier gick jag på bibliotekarieutbildningen i Borås och tog examen 1991. Senaste kursen jag gick var en högskolepedagogisk kurs med inriktning mot genus. En väldigt givande kurs som jag har haft stor nytta av i olika sammanhang.

Senaste konferensen du var på?
Då. Nu. Och sen då? : Konferens om digital kompetens och skolutveckling som hölls vid Linnéuniversitet och var en slutkonferens för ett projekt, Ung Kommunikation, som var ett utvecklingsprojekt för lärarutbildning, skola och lärmiljöer som har pågått sedan 2006. Syftet för projektet var att främja digital kompetens och belysa de många olika sätt som modern teknik påverkar lärande.

Senaste konserten?
Michael Kiwanuka, brittisk folksoulsångare, på Kägelbanan, Södra teatern.

Vad gör du för att samla krafter?
Lyssnar på väldigt mycket musik, läser om musik och ser dokumentärer om musik… och sen går jag på nästan på alla hemmamatcher med Bajen såklart!.