En lärare på högskolan ringde mig före jul: ”Karin, hur går det för er på biblioteket nu när e-böckerna har blivit så dyra?” Tonen var uppriktigt bekymrad och jag påbörjade en lång, detaljerad föreläsning om e-boksavtal och prismodeller. ”Så det drabbar inte er?”, försökte hon avsluta. ”Nja, inte direkt. Vi har inte samma avtal som folkbiblioteken”.

Den tjänst som de flesta folkbibliotek har avtal för via Elib gör det möjligt för alla med lånekort att ”låna” en e-bok i 28 dagar. Efter det förintas boken och en faktura på 20 kr skickas till biblioteket. 20 kr varje gång en låntagare laddar ner en bok i 28 dagar. Tjänsten har funnits i 10 år men i och med läsplattor och mobiler blev den plötsligt poppis och kostnaderna för biblioteken slår i taket. Media har hakat på och debatten nådde nya höjder i och med den s.k. Zlatan-effekten.  Zlatans nya bok släpptes nämligen omedelbart som e-bok via Elib. En bloggande ekonomireporter på Expressen uttrycker stor förvåning över att – som han tror – förlagen släpper e-böcker gratis via bibliotek.

”Ladda ner Zlatanboken gratis – hur tänker förlaget? …  Varför ska jag köpa böcker längre när det är enklare och gratis på biblioteket?”

Inte så revolutionerande kanske att det är gratis att få tillgång till böcker från biblioteket. Finns t.o.m. en lag som reglerar det, Bibliotekslagen. Men nu är formatet ett annat, och du behöver inte fysiskt förflytta dig till biblioteket, i övrigt, business as usual, eller?

Problemet är bara att en e-bok inte kan lånas ut. KBs forskningschef Pelle Snickars upprepar detta med en dåres envishet i ett antal artiklar. Man kan bara skapa kopior. Men, varför denna simulering av utlåning? Tekniken begränsar inte. Inte heller upphovsrätten i egentlig mening. Det handlar helt krasst om pengar. Det handlar om att förlagen inte vill riskera att förlora en krona för att böckerna råkar bli digitala. Därför är uppfinningsrikedomen stor att hitta modeller som kostar och som begränsar användningen. Några exempel från internationella leverantörer: Att tvingas betala per ”elektroniskt exemplar”, vill två låna samtidigt får biblioteket köpa ett ex till, att ett ”elektroniskt exemplar” slits ut efter ett antal nedladdningar så biblioteket måste ”gallra det” och köpa nytt, att högst tre personer kan läsa samma bok samtidigt etc.  Och senast i söndagens SVD går författarförbundet ut och positionerar sig med parollen:

”Inför ett lån per bok även för e-böcker”.

Knappast i linje med bibliotekens mission om att främja tillgången till litteratur och information. Knappast ens i närheten av att utnyttja de möjligheter digitala medier ger. Från forskningsbibliotekens sida har vi sagt nej till de mest begränsande modellerna från leverantörerna. Samtidigt ser vi stora fördelar med information i digital form och erbjuder ett stort antal e-böcker enligt ett antal olika avtalsprinciper. Totalt har vi sedan årsskiftet ca 80 000 e-böcker som alla är sökbara i vår katalog Miks. Absolut största delen ingår i ett enormt paket, Ebrary, med fri samtida användning och en kostnad för oss som är oberoende av antalet nedladdningar. Du kan läsa dem strömmande eller ladda ner dem. En annan plattform vi har är Dawsonera som erbjuder fri samtidiga användning. Bra så. Sen finns det ju dessvärre andra sätt att begränsa, som att de populäraste böckerna inte ingår i paketet, eller att en bok som blir för poppis plockas bort.

Att erbjuda kurslitteratur i digital form ser vi som ett steg i att underlätta för er. Tänk att alla kan läsa samma bok samtidigt, hemifrån kvällen innan tentan, tänk att de inte kommer bort etc.  Men problem nr 1: Bara en bråkdel av framförallt kurslitteraturen går att köpa som e-böcker (i princip ingen svensk), 2: De som går att köpa är ofta dyra. Förlagen är livrädda för scenariot att ingen mer kurslitteratur säljs direkt till studenterna. Det handlar alltså om pengar.