Det digitala biblioteket: Vision och verklighet

En sak hade bibliotekscheferna och affärsmännen gemensamt. Drömmen om det digitala biblioteket med tillgång till den samlade kunskapen. De var också relativt ense om vägen dit. Att skanna in de världsledande bibliotekens bestånd skulle onekligen ge en god bas för kunskapsinhämtning. Och affärsmännen, kända för sin handlingskraft och sitt kapital, satte helt sonika igång. Med bibliotekschefernas goda minne byggde de upp små labb och anställde folk som hämtade böcker från biblioteken, skannade och skannade och skannade. En del bibliotek satte en gräns vid upphovsrättsskyddat material, andra tolkade lagen kreativt och menade att inskanningen kunde betraktas som ”fair use”, ta vad ni vill. Platsen var USA och året 2002.

Efter ett tag började författare hitta texter ur sina egna böcker på nätet. Konstigt tyckte de eftersom ingen frågat dem om lov. Förklaringen var att Google handlade efter devisen: Gör först, låt juristerna städa upp sen. Ett antal författare och förläggare blev så upprörda att de beslöt sig för att stämma Google och långa förhandlingar inleddes. Sommaren 2009 hade de enats om en 385 sidor lång förlikning. Författare och förläggare skulle kompenseras ekonomiskt och Google fick bl a exklusiv rätt att sälja åtkomst till alla böcker som inte fanns i tryck men var upphovsrättsligt skyddade. Ville en författare inte vara med krävdes det ett aktivt agerande. I förhandlingarna ingick inte bibliotekens företrädare och det var inte så här de tänkt sig att tillgången till det digitala biblioteket skulle lösas. Visionen må ha varit gemensam, men hur och på vilka villkor den skulle förverkligas var man inte överens om. Robert Darnton, överbibliotekarie vid Harvard University uttryckte ampert: ”Google skulle få monopol på tillgång till kunskap.”

Nu kunde Robert och hans kolleger snart andas ut. Förlikningen godkändes inte av domstol. Skanningsfesten var över. Kvar fanns visionen. Robert Darnton, ansvarig för kanske världens mäktigaste universitetsbibliotek, ville inte släppa taget. Den här gången skulle drömmen uppfyllas i sann biblioteksanda, utan vinstsyfte. Syftet var ”the public good” och upphovsrätten skulle respekteras och följas. Han samlade en grupp inflytelserika personer och på ett möte i Harvard gjordes planerna för Digital Public Library of America upp. I april 2013 skulle det lanseras. Och, planenligt, för en dryg vecka sedan kunde man för första gången besöka DPLA. DPLA är en samlingsnod för museer, bibliotek och andra institutioners samlingar. Ett digitalt bibliotek där man kan strosa omkring och lite slumpvis upptäcka nya saker eller söka i sökrutan. Och som i ett allmänt bibliotek kostar åtkomst till kunskap ingenting.

En del problem återstår att lösa, varav åtkomst till upphovsrättsskyddat material är det kanske viktigaste och svåraste. Men Robert är optimist och sneglar t ex på Norges Bokhylla.no där man med hjälp av avtalslicenser gjort det möjligt att visa böcker skyddade av upphovsrätt.

Man kan med rätta ifrågasätta begreppet ”digitalt bibliotek”. Är inte Internet i sig ett digitalt bibliotek som Google gör sökbart? Googles styrelseordförande, Eric Schmidt, förklarar i en intervju i söndagens SvD ”Google grundades för att sprida information till alla. En sidoeffekt av detta var att vi utvecklade en reklamverksamhet som har skapat jättefina ekonomiska resurser.” Och det är den sidoeffekten som DPLA vänder sig mot. Ett digitalt allmänt bibliotek ska vara just allmänt och fritt tillgängligt i samma anda som våra fysiska allmänna bibliotek.

T o m 12 maj finns dokumentären om Googles skanningsprojekt tillgänglig på SvtPlay K Special – Google och det litterära världsarvet

DPLA har en syster i Europa: Europeana

 

Open Access-veckan: Lås upp hänglåset till forskningsresultaten!

Denna vecka är det internationella Open Access-veckan och självklart hänger vi på och lyfter fram Open Access som publiceringsform! Symbolen på loggan är tydlig: Lås upp hänglåset till forskningens resultat!

Forskningsbiblioteken i Stockholm har tagit fram ett program för veckan. Ett par smakprov: På tisdag kan du lyssna till ”Open Access – a simple choice?” på SU där en panel av ledare för lärosäten i Stockholm diskuterar frågor som ”Hur ska forskare publicera? Vad händer när forskaren tvingas välja mellan prestige och Open Access?” Från vår högskola deltar prorektor Rebecka Lettevall. På lördag är det ”Universitetet på Plattan” där Pelle Snickars (forskningschef KB) samtalar med forskare om vem det är som äger, kontrollerar och profiterar på forskningsresultat.

Här på bloggen publicerar vi under veckan ett nytt inlägg varje dag som visar på olika aspekter av Open Access och låter forskare som publicerat OA komma till tals. Vi har också bjudit in två gästbloggare: Marianne Yagoubi (forsknignsdirektör ÖSS) och Göran Bolin (ordför. Publikationskommittén). Passa på att kommentera och ställa frågor!

Men vad är egentligen Open Access och varför pratas det så mycket om det nu? Med Open Access menas kort sagt att vetenskapliga resultat görs fritt tillgängliga på internet. Upphovsmannen ger alla rätt att läsa, ladda ned, kopiera och sprida verket i digital form. Full hänsyn tas till författarens lagstadgade ideella upphovsrätt.

Det har arbetats mycket för Open Access och det har fått genomslag bl a hos forskningsfinansiärer och beslutsfattare. I Forsknignspropositionen som kom för en dryg vecka sedan lyfts behovet av god tillgång till forsknignsresultat fram:

Regeringens uppfattning är att förbättrad tillgång till vetenskaplig information är en förutsättning för framgångsrik svensk forskning och innovation. Vetenskapsrådet bör därför få i uppdrag att utveckla former och nationella riktlinjer för hur forskare kan få tillgång till forskningsresultat och forskningsdata, s.k. öppen tillgång, med utgångspunkt i de rådsslutsatser som antagits på EU-nivå.

Övergången till digital form för vetenskapliga tidskrifter har inneburit att artiklarna finns på nätet, men för att komma åt dem krävs att biblioteket betalar stora summor för prenumerationer och att du som läsare sitter på rätt nätverk. Hänglåset på.

Inlåsningen bakom höga kostnader är en av drivkrafterna bakom den s k ”OA-rörelsen”. Principen är att forskningsresultat ska vara tillgängliga för såväl forskare som andra intresserade och inte en kommersiell vara för vinstmaximering. Eftersom skattebetalarna finansierar forskningen ska skattebetalarna också ha tillgång till resultaten. Lås upp hänglåset!

Än så länge handlar det mest om tidskriftspublicering. En s.k. OA-tidskrift är en vetenskaplig tidskrift som alla kommer åt utan att betala. Processerna för kvalitetsgranskning, redigering, indexering etc är densamma som för andra vetenskapliga tidskrifter. Men betalningen då? Kostar det inte någonting? I s.k. Gold OA-tidskrifter tas betalning ut innan publiceringen i stället för prenumerationskostnad. Om du har fått din artikel godkänd för publicering i en OA-tidskrift ligger avgiften i dag från ca 15000:-. Vem som ska betala den summan debatteras. Är det ditt forskningsprojekt, är det ditt lärosäte, är det ditt bibliotek?

I somras deklarerade den brittiska regeringen att den tänker följa den s k Finch-rapporten som förordar Gold Open Access med publiceringsavgifter för samtliga brittiska akademiker. Ett krux är att en snabb övergång till Gold OA med författaravgifter, samtidigt som prenumerationskonstnaderna kvarstår, medför – åtminstone under en övergångsperiod – ökade kostnader. Den brittiska regeringen har svarat att de är beredda att ta den kostnaden. Debatten pågår.

Det ska tillägas  att förlagen står för kostnader för redigering, administration av peer-review-processen, distribution, marknadsföring etc. Men själva artikelförfattandet och kvalitetsgranskningen/peer-reviwandet görs av akademiker utan extra ersättning.

Men, det finns en annan väg till OA, den gröna vägen (Green OA). Du publicerar som vanligt hos ett förlag med prenumerationsmodell och samtidigt parallellpublicerar du en version i vårt öppna arkiv (DiVA). Mer om det och vilka möjligheter SH ger kan du läsa i Gretas blogginlägg ”OA på Södertörns högskola”. Greta kommer också att hålla en workshop i dag måndag kl 13.00 om hur du kan parallellpublicera och på så sätt låsa upp låset till din artikel.

 

Att göra trycksvärta sökbar

”I ena ringhörnan : en surfare uppkopplad mot 200 miljoner sidor information på internet. I den andra: en bibliotekarie som har 14 mil böcker till sitt förfogande.”

Året är 1998. På Carolina Rediviva springer Bibliotekarien upp och ner i spiraltrapporna, letar böcker, bläddrar. På ett kontor sitter ”Surfaren” och Altavistar. Vem får snabbast fram rätt svar på faktafrågorna i Expressens boxningsmatch? Bibliotekarien versus internet. Boken versus tekniken. Expressen-artikeln hittar jag i Mediearkivet, ett kommersiellt ägt tidningstextarkiv som högskolan har prenumeration på. Du kommer åt det på campus och om du är student eller personal på SH kan du logga in hemifrån. Totalt ryms artiklar från ca 400 tidningar, med start för flera av dagstidningarna från tidigt 90-tal.

Att slå upp en gammal tidning är som att åka Skalmans tidsmaskin och äldre dagstidningar är viktigt källmaterial för forskning. Vill man se hela originaltidningen med layout, annonser etc. är det mikrofilm som gäller. Mikrofilm som ska rullas upp, föras in i otympliga specialapparater och läses i speciella mikrofilmsrum. På vårt bibliotek har vi ett litet mikrofilmsrum med DN i mikrofilm fr.o.m. 1945 och löpande. På Kungliga biblioteket finns ett stort mikrofilmsrum i källaren med samtliga svenska dagstidningar fr.o.m. 1979 och det lär finnas stammisar där som när de en gång klivit in aldrig kommer ut. Vecka in och vecka ut vevar de sig igenom första världskrigets utbrott, krigsslut, bortsprungna hundar i Norrtälje, rea på Tempo. Med mera. Att veva sig fram till det man söker kräver oändligt många timmar och starka armar. Drömmen är förstås att ha ett digitalt, sökbart arkiv av dagstidningar på webben. Kungliga biblioteket försöker med hjälp av EU-medel uppfylla drömmen genom digitaliseringsprojektet Digidaily. Aftonbladet och Svenska Dagbladet ska bli sökbara på nätet i sin helhet från första utgåvan 1830 respektive 1884. De söndervittrande tidningsläggen, transporteras upp till Fränsta i skogarna utanför Ånge och skannas in. Sen kastas de (lugn, det finns dubbletter på KB). Allt publicerat före 1850 kommer att vara fritt tillgängligt på nätet. Dvs. 20 år av Aftonbladet och 0 år av Svenska Dagbladet. Resterande år måste läsas på datorer placerade på KB i Humlegården. Varför den magiska gränsen 1850? Jo, det är finurligt uträknat. Skyddstiden är enligt lag 70 år efter upphovsrättsinnehavarens död. Alltså måste skribenterna helt säkert ha varit döda sedan åtminstone 1942. Om man sen räknar med att några kan ha blivit 90 år, då måste de ha fötts senast 1852. Och man vet ju inte, kanske skrev/ritade någon av journalisterna sitt första alster som nyfödd. Alltså 1850 som gräns. Riskfritt. På sikt hoppas man på avtalslicenser som en möjlig väg att göra materialet tillgängligt för den som faktiskt befinner sig utanför Stockholm. Och förhoppningsvis flyttas gränsen fram ett år för varje år som går.

Men hur gick det i matchen Bibliotekarien versus Surfaren? 6-4 till Bibliotekarien. Man kan ju ana hur matchen skulle slutat i dag, nu när såväl Bibliotekarier som tryckta tidningar och böcker har släppts in på internet.  Knockout. Stackars surfaren.

Kan vi låna ut e-böcker?

En lärare på högskolan ringde mig före jul: ”Karin, hur går det för er på biblioteket nu när e-böckerna har blivit så dyra?” Tonen var uppriktigt bekymrad och jag påbörjade en lång, detaljerad föreläsning om e-boksavtal och prismodeller. ”Så det drabbar inte er?”, försökte hon avsluta. ”Nja, inte direkt. Vi har inte samma avtal som folkbiblioteken”.

Den tjänst som de flesta folkbibliotek har avtal för via Elib gör det möjligt för alla med lånekort att ”låna” en e-bok i 28 dagar. Efter det förintas boken och en faktura på 20 kr skickas till biblioteket. 20 kr varje gång en låntagare laddar ner en bok i 28 dagar. Tjänsten har funnits i 10 år men i och med läsplattor och mobiler blev den plötsligt poppis och kostnaderna för biblioteken slår i taket. Media har hakat på och debatten nådde nya höjder i och med den s.k. Zlatan-effekten.  Zlatans nya bok släpptes nämligen omedelbart som e-bok via Elib. En bloggande ekonomireporter på Expressen uttrycker stor förvåning över att – som han tror – förlagen släpper e-böcker gratis via bibliotek.

”Ladda ner Zlatanboken gratis – hur tänker förlaget? …  Varför ska jag köpa böcker längre när det är enklare och gratis på biblioteket?”

Inte så revolutionerande kanske att det är gratis att få tillgång till böcker från biblioteket. Finns t.o.m. en lag som reglerar det, Bibliotekslagen. Men nu är formatet ett annat, och du behöver inte fysiskt förflytta dig till biblioteket, i övrigt, business as usual, eller?

Problemet är bara att en e-bok inte kan lånas ut. KBs forskningschef Pelle Snickars upprepar detta med en dåres envishet i ett antal artiklar. Man kan bara skapa kopior. Men, varför denna simulering av utlåning? Tekniken begränsar inte. Inte heller upphovsrätten i egentlig mening. Det handlar helt krasst om pengar. Det handlar om att förlagen inte vill riskera att förlora en krona för att böckerna råkar bli digitala. Därför är uppfinningsrikedomen stor att hitta modeller som kostar och som begränsar användningen. Några exempel från internationella leverantörer: Att tvingas betala per ”elektroniskt exemplar”, vill två låna samtidigt får biblioteket köpa ett ex till, att ett ”elektroniskt exemplar” slits ut efter ett antal nedladdningar så biblioteket måste ”gallra det” och köpa nytt, att högst tre personer kan läsa samma bok samtidigt etc.  Och senast i söndagens SVD går författarförbundet ut och positionerar sig med parollen:

”Inför ett lån per bok även för e-böcker”.

Knappast i linje med bibliotekens mission om att främja tillgången till litteratur och information. Knappast ens i närheten av att utnyttja de möjligheter digitala medier ger. Från forskningsbibliotekens sida har vi sagt nej till de mest begränsande modellerna från leverantörerna. Samtidigt ser vi stora fördelar med information i digital form och erbjuder ett stort antal e-böcker enligt ett antal olika avtalsprinciper. Totalt har vi sedan årsskiftet ca 80 000 e-böcker som alla är sökbara i vår katalog Miks. Absolut största delen ingår i ett enormt paket, Ebrary, med fri samtida användning och en kostnad för oss som är oberoende av antalet nedladdningar. Du kan läsa dem strömmande eller ladda ner dem. En annan plattform vi har är Dawsonera som erbjuder fri samtidiga användning. Bra så. Sen finns det ju dessvärre andra sätt att begränsa, som att de populäraste böckerna inte ingår i paketet, eller att en bok som blir för poppis plockas bort.

Att erbjuda kurslitteratur i digital form ser vi som ett steg i att underlätta för er. Tänk att alla kan läsa samma bok samtidigt, hemifrån kvällen innan tentan, tänk att de inte kommer bort etc.  Men problem nr 1: Bara en bråkdel av framförallt kurslitteraturen går att köpa som e-böcker (i princip ingen svensk), 2: De som går att köpa är ofta dyra. Förlagen är livrädda för scenariot att ingen mer kurslitteratur säljs direkt till studenterna. Det handlar alltså om pengar.